Varje söndag/helgdag under kyrkoåret har sina egna bibeltexter. En av söndagarna under den långa period som kallas Trefaldighetstiden läser vi i kyrkan den här texten, som handlar om att bli godkänd eller förkastad:
”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ ” (Matt 7:22-23)
Det är Jesus som talar. Vid en hastig läsning, eller om vi läser texten utan sitt sammanhang, kan vi få intrycket att Jesus dömer och straffar människor som inte förstår att de gör fel, som rentav tror att de gör någonting bra.
Men vi läser också den här texten:
”Var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.” (1 Kor 3:10-15)
Elden ska pröva vad vars och ens arbete är värt, står det. Är det ett straff att trä, gräs och halm brinner upp när det kommer i kontakt med eld?
Nej, det är inte ett straff. Att de brinner upp är en konsekvens av att materialen trä, gräs och halm kan brinna.
För att bygga någonting som inte brinner upp vid kontakt med eld behöver vi alltså välja ett material som inte brinner.
Jag skriver mer om det här i morgon. Till dess kan du gärna fundera på de här orden ur texten:
”Själv skall han dock räddas …”
.