När Jesusbönen blir ett hinder

Någon har sagt att det goda kan bli det bästas värsta fiende. Någonting som i sig är gott och bra kan ibland komma i vägen för det som är ännu bättre.

Jag har skrivit en del om Jesusbönen, och att jag (när jag kommer ihåg det) ber en variant av Jesusbönen varje hel timme. Nu har jag gjort det en tid, och då märker jag en sak.

Jesusbönen kan bli ett hinder, i stället för en hjälp.

Ja, inte bara Jesusbönen, utan varje färdigformulerad bön, kan bli ett hinder.

Inte alltid, ska tilläggas. När man själv saknar ord, inte vet vad man vill säga till Gud, kanske till och med är lite rädd för att bara prata med Gud, då kan färdigskrivna böner vara till stor hjälp. Även för mig.

Men när jag pratar med Gud, då pratar jag som jag pratar med en vän. Med mina egna ord, precis som det faller sig just då. Så när min klocka påminner mig om att det är dags för mig att be, då kanske jag egentligen vill säga någonting helt annat till Gud. Och om jag då, i stället för att prata som vanligt med Gud, bara upprepar Jesusbönen, då kommer den i vägen för min kontakt med Gud.

Jag tror att det är det som menas med orden i Rom 14:23, även om sammanhanget är ett annat. När vi gör någonting som i sig är gott och bra, fastän vi egentligen behöver göra någonting annat – till exempel läser Bibeln i stället för att laga mat till våra hungriga barn – då gör vi fel.

Jesus pratar också om det här, till exempel i Mark 7:11.

Jesusbönen är bara ett av många exempel i mitt eget liv, där det goda kan bli ett hinder för det som är bättre.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Varför präst? (Del 2)

Längtan efter Gud

För en tid sedan läste jag igenom Psalm 63 (i Psaltaren i Bibeln) många gånger. För att låta orden sjunka in, och för att se om jag skulle hitta några ”guldkorn” i psalmen.

Den som skrev psalmen (kung David) söker Gud och längtar efter Gud:

”Gud, min Gud, dig söker jag,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
som ett kargt och uttorkat land.”
(Ps 63:2)

Hur kan kroppen längta efter Gud? I vår tid får man kanske andra associationer än på den tiden.

Läser man lite till får man en tänkbar tolkningsnyckel. När kung David kom till templet (”helgedomen”) blev han påmind om vem Gud är och hurdan Gud är. Då sjönk hungerkänslan undan, och han fick ro:

”Då skådar jag dig i hel­ge­do­men,
jag ser din makt och din härlig­het.”
”Min hung­er stil­las som av fe­ta rätter,
jag lov­sjung­er dig med jub­lan­de tunga.”

(Ps 63:3 och Ps 63:6)

För David känner Gud, och känner sig trygg med Gud:

”Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.”
(Ps 63:9)

Gud är nära oss hela tiden, men ofta vet vi det inte eller tänker inte på det. Gud är tryggheten i den otrygga värld vi lever i, tryggheten i jordens och våra kroppars sköra och ständigt pulserande liv. Utan Gud skulle vi inte finnas till över huvud taget.

Här finns mycket mer att säga, för det är inte så enkelt som det kanske låter. Men det får jag återkomma till.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Än är det inte för sent …

Från fängelsekund till chef

Har du hört talas om Josef? Jag tänker inte på Jesus jordiska pappa, utan på Josef som blev såld som slav av sina bröder, långt före Jesus tid.

Han blev som sagt såld som slav av sina avundsjuka bröder, och hamnade i Egypten. Gud var med honom, och han fick ett bra tjänst, som chef hos Potifar, en av Faraos hovmän. Allt gick bra, ända till dess att Potifars fru fick för sig att hon ville ha sex med honom. Josef ville inte göra så illa mot sin husbonde, och då påstod Potifars fru att Josef hade försökt våldta henne. Hon tålde inte att någon nobbade henne. Och Josef hamnade i fängelset.

Där blev han sittande i ett antal år. Under den tiden förmedlade han Guds ord, genom att tolka ett par medfångars drömmar. Så småningom hade även Farao en stark dröm som ingen kunde förstå, och hans tidigare medfånge berättade då för Farao om Josef.

Josef förmedlade Guds ord även till Farao genom att tolka drömmen, och Farao blev så imponerad att han gjorde Josef till chef för förvaltningen i hela Egypten.

Medan Josef var förvaltningschef kom hans bröder till Egypten för att köpa mat. Det var nämligen hungersnöd ”överallt”.

Bröderna kände inte igen Josef, men han kände igen dem. Först hämnades han på dem, genom att… Ja, det får du läsa om själv, om du vill, i 1 Mos kap 42-44. Men till slut talade han om för dem vem han var.

Hans bröder blev förstås rädda, när de förstod att deras bror, som de först hade mobbat, och sedan sålt, nu hade stor makt. Vad skulle han göra med dem?

Men Josef sa ”Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott.” (1 Mos 50:20)

Och jag kommer att tänka på det som står i Rom 8:28 ”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda” (enligt Bibel 2000). En mer texttrogen översättning är att ”God causes all things to work together for good to those who love God” (enligt översättningen New American Standard Bible parallellt med den grekiska grundtexten) eller ”för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (enligt 1917 års svenska bibelöversättning).

Gud sänder inte elände och problem över oss för att ”lära oss” någonting. Elände och problem drabbar oss alla ändå, i större eller mindre utsträckning. Ofta på grund av omständigheter som vi själva inte kan råda över, men även för att vi hittar på så mycket egna dumheter. Men när vi väl drabbas, då kan Gud använda även det svåra och tunga för att hjälpa oss att nå målet.

Målet, som är gemenskap med Gud.

Gud, som älskar varenda en av oss, oändligt mycket.

Min egen personliga erfarenhet är att det kan vara svårt att se och uppleva att Gud är med mig, när livet känns jobbigt och svårt, och att det ofta inte är förrän efteråt som jag kan se spåren av Guds hjälp.

Precis som för Josef. Han hade uppenbarligen en stark tro på Gud, och levde i nära gemenskap med Gud. Men jag har svårt att föreställa mig att han gick där i fängelset och smågnolade och var glad och tillfreds, när han inte kunde se någonting annat framför sig än en hel livstid i fängelse. Ändå förstod han, efteråt, att Gud hade varit med honom hela tiden. Du kan läsa hela berättelsen om Josef i 1 Mos kapitel 37 och 1 Mos kapitel 39-50. Det är en lång berättelse, men väl värd att läsa.

Så vad som än händer dig i livet – våga tro på att Gud är med dig, och att allt som händer dig kan samverka till någonting som är gott, för dig! Även om du inte märker det just där och då.

För Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig. (Hebr 13:5)

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Det där med att alltid vara glad

Ondskans hantlangare…?

För en tid sedan skrev jag om straff och konsekvens, att det vi kan uppleva som ett straff i själva verket är konsekvenserna av någonting som vi själva eller någon/några andra har gjort. Jag citerade en text från Matteusevangeliet:

”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ ” (Matt 7:22-23)

Hur kan Jesus vara så grym? Han pratar ju om människor som verkar ha gjort mycket gott i hans namn.

Texten är en del av det vi brukar kalla Bergspredikan. I den texten är Jesus sträng. Han vrider till lagen, den lag som det står att Mose fick av Gud när gudsfolket hade blivit befriade ur fångenskapen i Egypten och som lästes i alla synagogor även på Jesus tid. Det som redan verkade vara svårt gjorde han ännu svårare.

Men det står att Jesus talade till sina egna lärjungar, inte till folket som helhet, även om alla som ville kunde höra honom, eftersom han satt ute i det fria, inte bakom en stängd dörr. Han talade till dem som trodde på honom och följde honom, inte till dem som inte trodde. Han dömde dem inte, han undervisade dem.

Genom att göra lagen ännu strängare gjorde Jesus det i princip omöjligt att följa den. Och vi vet av andra texter att han inte ställde så höga krav på de människor han mötte, som redan dignade under sina bördor.

När han talar om ”ondskans hantlangare” är det inte deras gärningar han syftar på, utan deras hjärtan.

När ”ondskans hantlangare” gör saker som i sig själva är goda och bra, då gör de inte det för Gud, och inte för sina medmänniskor, utan för att få egna fördelar av det. För att människor ska se det, bli imponerade av det, och se upp till dem för det.

Vi gör nog likadant, emellanåt, både jag och du. Alla vill vi ju att andra ska gilla oss och det vi gör. Men det som är viktigt är vad vi har i våra hjärtan. Inte att vi snubblar och gör misstag, utan våra avsikter och vår längtan.

För Jesus dömer oss inte efter vad vi gör, utan efter vad vi vill. Så länge vi är villiga att erkänna våra fel, be om förlåtelse, och göra det bättre nästa gång, med Guds hjälp.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Alltid något att fira

När ”i morgon” blev ”idag”

Ibland, i slutet av något inlägg, skriver jag ”Jag skriver mer om det här i morgon”, eller någonting liknande.

Men ”i morgon” kanske kommer och går, liksom nästa dag, och nästa dag, och nästa dag igen, innan jag skrivet fortsättningen på min tankekedja. Så det som var ”i morgon” för några dagar sedan blev i stället ”idag”.

Det påminner mig om hur Gud ser på tiden. Eller, hur jag tror att Gud ser på tiden.

För dig och mig är tid någonting som kommer och går. Även utan att någon klocka tickar, mäter och räknar, passerar tiden förbi, utan uppehåll.

När någon dör säger en ibland att hen ”går ur tiden”, eller ”går hem till Gud”. Och det står i Bibeln att för Gud ”är en dag som tusen år och tusen år som en dag”.

Jag tänker mig därför att Gud inte är bunden av tiden, som vi är. Jag tänker mig rentav att Gud liksom ”ser” tiden, all tid, samtidigt.

Fråga mig inte hur det är möjligt. För oss är det ju inte möjligt, bara för Gud.

Ja, jag tycker alltså att det är intressant att tänka på det, fastän jag inte riktigt kan förstå det. Jag tycker att det förklarar en hel del.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Måste man läsa Bibeln? (Del 2)