Alldeles innan Jesus red in i Jerusalem talade han om för sina lärjungar vad som snart skulle hända.
Nej, inte att han skulle dö. Det talade han också om för dem. Men nu tänker jag på en helt annan sak. Han sa till sina lärjungar att de skulle gå till en specifik plats, där de skulle hitta ett åsnesto med ett föl bredvid sig. De skulle ta med djuren sig till Jesus, sa han, och om någon undrade varför de tog åsnorna skulle de bara säga att ”Herren behöver dem”, så skulle ägaren släppa ifrån sig djuren.
Och mycket riktigt, det blev precis så som Jesus hade förutsagt.
Fastän Jesus måste ha haft möjlighet att förutsäga vad som skulle hända, innan det hände, är det bara några få gånger det står i evangelierna att han förutsäger specifika händelser i sin egen tid.
Det är det här med åsnorna. Det är när han talar om för lärjungarna hur de ska hitta rummet där de ska fira den sista påskmåltiden tillsammans. Och det är att Petrus ska förneka honom. Och, förstås, att han själv ska bli dödad och sedan uppstå igen.
Han gör också några andra förutsägelser, men för det mesta gäller det då större händelser som ligger längre fram i tiden.
Eftersom Jesus var Gud borde han ha kunnat veta allting även när han vandrade som människa här på jorden.
Varför använde inte Jesus sin förmåga att se in i framtiden till att berätta för lärjungarna vad som skulle hända i olika situationer? Det borde ha kunnat komma väl till pass för dem, kan man tycka.
Men vårt liv är inte sådant. Vi lever en dag, en timme, en sekund i taget, och det är så det ska vara.
Var och en av oss ska leva ansvarsfullt i nuet, inte ha hela vårt fokus någonstans i framtiden. Om vi visste vad som skulle hända skulle vi antagligen ganska ofta göra andra val än vi nu gör. Vi skulle inte behöva ta samma ansvar som det är meningen att vi ska göra, om vi redan i förväg visste vilka konsekvenser våra val skulle få.
När Jesus talade om för lärjungarna vad som skulle hända, innan det hände, då handlade det om hans uppdrag som Messias, och hur det som står i skrifterna om Messias skulle gå i uppfyllelse. Han använder inte förutsägelser som ett sätt att övertyga lärjungarna om att han är den han är. Och det är antagligen inte förrän efteråt som de på allvar förstår att han förutsåg framtida händelser.
När Gud låter oss få veta sånt som inte har hänt än, då är det för samma syfte. Då handlar det om Guds rike, att kunskapen om Guds rike ska spridas, och att Guds rike en dag ska komma till oss på ett konkret och påtagligt sätt.
Fram till dess får vi finna oss i att inte veta hur vår framtid kommer att se ut. Vi får ta en dag i taget ur Guds hand, i förtröstan på att han har full koll. Och lita på att han tar hand om oss, vad som än händer.
.