För några söndagar sedan handlade evangelietexten om de två systrarna Marta och Maria. Maria satte sig till rätta för att lyssna på Jesus medan Marta fixade allt det praktiska.
Marta blev sur på sin syster, för att hon inte hjälpte till med det som behövde göras. Hon gick till Jesus och ville att han skulle prata med Maria om det. Men Jesus sa att Maria hade valt ”det som är bäst” och att ingen skulle ta det ifrån henne.
Här kan man fundera på många olika saker. Till exempel att det var Marta, inte hennes syster, som hade bjudit in Jesus till sitt hem, och att det därför rent logiskt var hon själv som hade ansvaret för det praktiska. Eller att Maria prioriterade Jesus i stället sin syster. Och vad menade Jesus med ”det som är bäst”?
Man kan också fundera på vad det var Marta gjorde, rent konkret.
Hon gick till Jesus och pratade med honom om sin syster. ”Hon där borta gör inte det hon borde göra!”. Det kallas skvaller, i min värld.
Hon gick till Jesus och ville att han skulle bestämma över hennes syster. ”Säg till henne att hon borde göra si eller så!” Manipulation, kallar jag det.
Hon gick till Jesus och frågade honom om han inte ”brydde sig om” att hennes syster inte hjälpte henne. Hon ville göra Jesus ansvarig för det problem hon hade med sin syster.
Hon gick till Jesus och pratade om sin syster – i stället för att gå till sin syster och prata med henne själv. Och här tror jag att vi har själva kärnan i texten.
Pratar jag (du) med Gud i stället för att reda ut mina (dina) problem med andra männniskor? Eller vänder vi oss till Gud för att få hjälp och stöd att ta itu med våra egna problem och samarbetssvårigheter?