Hur fungerar det egentligen med Guds ledning?
Många gånger kan man känna sig osäker på vad Gud vill. I alla fall gör jag det. Jag skulle helst vilja få tydlig ledning, vill egentligen att Gud ska märka ut vägen framför mig med sådana där lampor som man kan se på flygplatsernas landningsbanor, så att jag alltid vet precis vart jag ska gå.
Men det fungerar nog inte riktigt så.
Gud har gett oss ett förstånd, möjligheten att tänka, fundera, undersöka fakta och omständigheter, och sedan göra ett val och fatta ett beslut.
Ibland blir våra beslut rätt, ibland blir de fel. Men vi har alltid möjlighet att göra ett personligt val, utifrån de omständigheter vi befinner oss i.
I Jesaja 30:21, i Bibeln, står det ungefär att när du viker av (från vägen) ska du bakom dig höra: ”Här är vägen, gå på den!”
(Bibel 2000 har valt en annan översättning, som jag tycker inte riktigt stämmer med grundtexten.)
Om det är ett generellt löfte från Gud till oss, då betyder det att vi ska få den ledning vi behöver – när vi går fel. Så länge vi går rätt är rösten kanske tyst.
För Gud gör inte jobbet åt oss. Behövs det tänkas är det vi som ska tänka. Behövs det göras efterforskningar är det vi som ska göra dem. Behövs det fattas beslut och göras val, ja, då är det vi som ska göra det.
Men Gud är alltid med oss. Och vi får alltid den hjälp och ledning vi verkligen behöver.
Sedan kan man alltid fundera vidare på om det bara finns en enda rätt väg för oss att följa, i alla lägen. Men det går jag inte in på i den här inlägget.
Intressant i det här sammanhanget är också det som står i Rom 8:28. (1917 års översättning. Här är jag också oense med Bibel 2000.
Vad som än händer oss så kan Gud alltid väva in det i vår livsväv, på ett sätt som gör att mönstret blir vackert. Det ska jag skriva mer om en annan dag.
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: