Jag är trött, Gud!
Hela dan har jag jobbat,
jag sov dåligt i natt
– som i går natt
och natten innan den.
Jag är så trött
så näsan blöder.
Ja, jag är retlig
och petig
och tål ingenting.
Men vem tål någonting
när huvudet står still
och väger fyra ton,
och när fötterna ömmar
och alla känns sura?
Jag vill skylla ifrån mig,
vara riktigt grinig
och få utlopp för uppdämda känslor.
Framför allt vill jag bli
tyckt synd om,
förstådd
tillräckt en hjälpande hand,
en tröstande famn.
Tänk att få säga allt det
som skaver hjärtat,
få klaga ut min nöd,
min orättvisa behandling
min saknad
och min lessenhet.
Tänk att ha någon
som lyssnar,
förstår,
tröstar,
tycker om,
och vet att jag inte menar…
att jag inte vill…
Någon
som känner att nu,
nu svämmar det över!
Jag är trött, Gud!
I natt har jag också sovit dåligt.
I morgon jobbet.
Tiden räcker inte till.
Jag är trött.
Tack, Gud,
att du alltid
vill vara mitt stöd
när allting går sönder.
Tack
för ditt öra
som alltid lyssnar
och hjälper.
(Eva, 18 år)
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: