En gång i tiden hade jag ett café. Ett inte särskilt lönsamt café, eftersom min målsättning inte i första hand var att tjäna pengar på verksamheten.
Det var ett bokcafé med kristen inriktning, och lite då och då tyckte jag att jag ville bjuda på tårta. Om jag inte kom på någon annan anledning att fira tog jag till det här:
”Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada.” (Ps 118:23)
För om det är så, som jag och många med mig tror, att vi har Gud att tacka för att vi finns till är varje ny dag värd att fira. Eller hur?