Första gången hon såg dem var i en musikgudstjänst. På vägen dit hade hon bett att det skulle få bli en gudstjänst med liv och glädje i. (Året innan hade det mest varit som en vanlig konsert eller uppvisning.) Hon bad faktiskt att hon skulle få höra änglasången som hon visste fanns där, eller i alla fall i himlen ovanför.
Men hon fick inte höra änglarna. Hon fick se dem.
De flög omkring i luften ovanför kören, fram och tillbaka och hit och dit, och de spelade på sina olika instrument. Det var trumpeter och harpor mest. Och så var där blommor. De var som om de toner hon inte kunde höra blev synliga i änglarnas rörelser och i blomstergirlangerna de fyllde kyrkan med. Det var lovsång och jubel och öronbedövande skönhet, fastän det inte hördes.
När hon senare försökte beskriva hur änglarna såg ut blev hon alltid lite generad. ”Jo, men, de ser faktiskt ut ungefär som såna där bokmärkesänglar,” sa hon. ”Ganska små och kanske lite knubbiga, och klädda i någon sorts nattlinnen.”
Men egentligen gick det inte att förklara hur de såg ut. Ju mer hon tittade på dem för att se hur de såg ut i ansiktena, desto mindre kunde hon urskilja deras drag. Och när hon sa att de var små var det bara halva sanningen. De var egentligen stora. Så stora att de inte fick plats inne i kyrkan. Men de såg små ut. ”Jag tror att de inte alls är här inne i kyrkan,” sa hon fundersamt, ”utan att de flyger omkring uppe i himlen. Men att de på något sätt syns ända hit ner till oss.”
Efter den dagen såg hon dem ofta i kyrkan. Ibland flög de omkring och spelade, men inte alltid. Det fanns en tvärbjälke i ett hörn av kyrkan, framme under taket, och där brukade änglarna sitta när de hade tråkigt. Om prästen bara pratade strunt eller om församlingen inte tänkte på vad de sjöng. På det viset kunde hon liksom se hur stämningen var under gudstjänsten.
Det hände några gånger att hon och änglarna inte tyckte likadant. En gång, t.ex., var där ett par musikanter som spelade under nattvarden, och hon tyckte att musiken inte passade in. Den var för modern och livlig. Under nattvarden ville hon att det skulle vara tyst och stilla.
Så hon tittade upp för att se om änglarna satt på sin bjälke och hade tråkigt.
Men de flög ovanför musikanterna med så mycket blommor och fågelsång att de inte ens spelade på sina egna instrument!
Och när de tyckte om musiken kunde hon inte gärna tycka att den inte passade in.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: