Idag läste jag berättelsen om Naaman, han som hade spetälska och blev botad av Gud (genom profeten Elia). Naaman hade hört talas om Elia, att han kunde göra stora underverk. Så han åkte dit, och förväntade sig att Elia skulle göra någonting spektakulärt med honom. Men Elia sa bara åt Naaman att gå och bada. I närmaste flod. Då blev Naaman sur. Om han bara behövde bada kunde han lika gärna ha gjort det hemma i sin egen flod, tyckte han.
Men Naaman hade kloka följeslagare. som förstod ett och annat. »Fader«, sade de, »om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.«
Då gjorde Naaman det, han doppade sig sju gånger i Jordanfloden. Och han blev frisk och kry.
Har du någon gång tänkt på samma sätt som Naaman? Att ”det där verkar vara alldeles för enkelt”, och inte gjort det. Kanske inte heller gjort någonting annat i stället?
Idag gjorde jag det. Jag skulle börja träna för att mina artrosbesvär förhoppningsvis ska lindras. Men de övningar jag har fått av fysioterapeuten är så enkla att jag lika gärna kan låta bli. Tänkte jag. Men så kom jag att tänka på Naaman, som jag precis har läst om. Och även om de där enkla övningarna inte kommer att göra mig fri från artrosen, bara lindra symptomen,så borde det väl vara värt att göra dem, när de nu är så enkla.
Om jag talar om för dig att det enda du behöver göra för att bli kristen är att tro på Jesus, då tänker du kanske att så enkelt kan det väl inte vara. Men, jo, precis så enkelt är det.