Gud – hämnaren?

Jag läser i profeten Nahums bok, i Bibeln, att ”Herren är en hämnande Gud, full av lidelse, Herren är en hämnare, fylld av vrede. Herren tar hämnd på sina motståndare, han vredgas på sina fiender.” (Nah 1:2)

Vad betyder det? Är Gud en arg och grym hämnare som vi behöver vara rädda för?

Det kan verka så. Och visst kan vi läsa och tolka de här orden som de står. Men det står också att ”Herren är god mot dem som hoppas på honom, han är ett värn på nödens dag, han tar sig an dem som flyr till honom” (Nah 1:7)

Av Gamla Testamentet i Bibeln kan man få intrycket att allting som händer är ett resultat av Guds konkreta handlingar. Liv och död, väder och vind, hälsa och sjukdom, framgång och motgång, allt beskrivs som Guds verk.

Läser vi hela Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, blir bilden inte riktigt densamma. Kanske beror det på att de som skrev böckerna i Gamla respektive Nya Testamentet inte hade samma världsbild. Kanske beror det på att vi som läser Bibeln behöver få se båda sidorna.

Jag brukar prata om att det är lag på att andas syre. Vi människor kan inte välja om vi vill vara beroende av att andas syre, eller inte vara beroende av att andas syre. Att andas, och därigenom få i oss syre, är inbyggt i vår konstruktion. På samma sätt är vi tvungna att äta, eller i alla fall få i oss näring. Vi är tvingade att lyda tyngdlagen. Vi blir blöta när det regnar. Vi kan bli skadade av för mycket solljus. Och så vidare. Naturlagar, pratar man om.

Tänk om det, som i Gamla Testamentet framställs som Guds aktiva och konkreta ingripande, i själva verket också handlar om naturlagar? Tänk om ”lyda Gud” betyder att acceptera våra livsvillkor och begränsningar, på samma sätt som vi måste acceptera att andas syre, få i oss näring och anpassa oss efter tyngdlagen? Tänk om ”Guds vrede” och ”Guds straff” i själva verket är resultatet av att vi vägrar att hålla oss till våra mänskliga begränsningar?

Vi säger väl inte att baksmälla efter en fylla är Guds straff? Eller att brutna ben efter en olycka är ett straff? Det är ju i själva verket ett resultat av vårt eget eller någon annans aktiva eller passiva val.

Allting som händer är inte Guds verk. Gud har tänkt ut, och gjort oss, och livet som vi har fått är förknippat med vissa förutsättningar. Accepterar vi de förutsättningarna funkar livet – ”Gud är glad”. Accepterar vi inte de förutsättningarna får det konsekvenser – ”Gud blir arg”.

Guds intresse, Guds önskan och längtan och vilja, är att vi, mänskligheten som grupp, ska växa upp och förstå vad som är bra för oss och vad som inte är bra för oss. Vi har ett gemensamt ansvar att göra vårt bästa för att nå det målet.