Jesus brydde sig om sina lärjungar, hur de mådde och hur de hade det. När han märkte att de var trötta ville han att de skulle vila. De åkte iväg till en öde trakt, men det visade sig att den inte var så ”öde” – många människor hade hört vart Jesus var på väg, och de hade också kommit dit. (Du kan läsa berättelsen här, om du vill.)
Vad gjorde Jesus då, när de inte fick vara ifred? Han och lärjungarna behövde ju vila.
I stället för att skicka iväg folket, eller själv ge sig iväg någon annanstans för att få sin vila, tog han emot dem, och undervisade dem. Inte bara lite grann, utan ”länge”. Det står att ”han fylldes av medlidande med dem”, för att ”de var som får utan herde”. Han brydde sig om dem, hur de mådde och hur de hade det.
När dagen började lida mot sitt slut var de alla hungriga. Varken Jesus, lärjungarna eller folket hade tillräckligt med mat med sig. Vad gjorde Jesus då?
Först sa han åt sina lärjungar att de ska ge folket mat. Men det kunde de ju inte. Då sa Jesus åt dem att ta reda på hur mycket mat som fanns på platsen.
Kanske lärjungarna själva borde ha tänkt på det, att ta reda på hur matsituationen såg ut. Men de var ju också trötta, och måste ha varit lika hungriga som alla de andra människorna som var där. I vilket fall som helst fick de chansen att först själva hitta en lösning på problemet.
Det visade sig att all mat som fanns var fem bröd och två fiskar. Verkligen övertydligt att det inte kunde räcka till alla som var samlade. Fem tusen män, står det. Det betyder att det antagligen var ungefär lika många kvinnor och barn, som också var hungriga.
Och så händer miraklet – fem bröd och två fiskar räcker till tio tusen människor. Det blir till och med mat över. Mycket, mycket mer mat än man hade från början.
Jesus brydde sig om sina lärjungar. Han brydde sig också om alla de människor han mötte. Inte bara deras andliga behov, utan också deras behov av mat, och vila.
När Gud skapade den här världen, som han sedan gav åt oss människor att ta hand om, då gjorde han det för vår skull, för att vi skulle ha en bra plats att leva på, tillsammans med honom. Allting som Gud gjorde var ”gott”, rentav ”mycket gott”.
Nu har vi människor ställt till det för oss. Vi tar inte hand om vår värld på ett bra sätt. Det kan se ut som om det vi har inte längre är ”gott”.
Men trots att vi har gjort så mycket ont mot det vi har fått att ta hand om, kan man fortfarande se att det i grunden är gott. Efter varje vinter kommer det en vår, då alla växter lever upp, och skjuter nya skott. Solen värmer jorden, regnet vattnar den, och vi får skörda frukterna av Guds gåvor.
Det Gud har gjort är i grunden gott. Vi har fått den här jorden att leva på för att Gud bryr sig om oss. Var och en av oss är viktig och dyrbar för Gud, även om vi människor inte alltid tänker på det, och inte alltid behandlar varandra väl.
När du ser på det du har omkring dig ì naturen – träd och buskar, fåglar och andra djur – då skulle jag önska att du blir påmind om hur mycket Gud bryr sig om. Inte bara ”alla andra” utan dig, just dig.
Gud har kapacitet att ägna hela sin uppmärksamhet åt varje enskild människa, hela tiden. Så när Gud ser på dig, då ser han bara dig, ingen annan.
Då är du den allra viktigaste personen på jorden, för honom.