Har du tänkt på att Jesus gjorde på många olika sätt när han botade sjuka?
Ibland botade han på distans, bara sa ”Du trodde, och det ska ske” (Matt 8:13), eller ”din tro är stark, det skall bli som du vill” (Matt 15:28). Ibland rörde han den som var sjuk (Matt 9:29, Luk 14:4). Ibland sa han åt den sjuka att göra någonting, t ex att resa sig upp (Luk 7:14) eller att hålla fram den sjuka kroppsdelen (Luk 7:14). Och ibland gjorde han någonting mer avancerat, som att göra en deg av spott och smuts från marken (Joh 9:6).
Varför gjorde han det på så olika sätt?
Ja, inte var det för att det var nödvändigt för själva botandet. Jesus var 100% Gud (och 100% människa). Han hade kunnat bota alla sjuka på hela jorden, bara genom att aktivt vilja det. Så det måste ha berott på någonting annat.
Om vi tittar lite extra på berättelsen om den blinde mannen i Joh 9, vad ser vi då?
Jesus spottade på marken, gjorde en deg av spottet och strök degen på mannens ögon. Sedan sa han till honom att gå och tvätta sig i en speciell damm, och när mannen kom tillbaka hade Jesus gått därifrån. Händelsen störde fariseerna, eftersom det var sabbat, då det inte var tillåtet att arbeta – att behandla sjuka som inte var i livsfara, att knåda deg, att smörja saliv på sjuka ögon betraktades av somliga rabbiner som arbete – och ledde till hetsig diskussion med den botade mannen och hans föräldrar.
Det verkar, tänker jag, som om Jesus med avsikt gjorde kontroversiella saker. Antagligen ville han visa vem han var: Herren, Människosonen, Messias. Och i just det här fallet visade han att han var Herre över sabbaten (Matt 12:8, Luk 6:5).
Jesus botade människor för att han kände medlidande med dem. Men han gjorde det också för att visa vem han var. Därför anpassade han metoden till den aktuella situationen.
(Att han inte botade alla som var sjuka medan han vandrade som människa på jorden får jag skriva om en annan dag.)