Jag funderar på det här med att döpa, som Jesus sa att vi skulle, och att bli döpt.
Vad är det som händer när man blir döpt?
Ibland säger man att det är den som döps som ”gör” någonting i dopet. Eller, när den som blir döpt är ett litet barn, att den eller de som låter döpa sitt barn ”gör” någonting.
Det finns olika sätt att tänka kring vad man ”gör” i dopet. En tanke är att det är ett sätt att visa sin tro på Jesus, att visa att man vill vara med Gud. Eller att visa att man vill att det barn man bär fram ska vara med Gud.
En annan tanke är att man genom att bli döpt går in under Guds beskydd på ett särskilt sätt. Det kan också finnas en tanke att den som dör utan att vara döpt inte kommer till Gud efter sin död.
Om du har följt min blogg vet du nog att jag tror att Gud tar emot oss på grund av sin kärlek till oss, inte på grund av att vi genom att göra olika saker försöker få Gud att älska oss och ta emot oss. Så jag tror inte att vi förändrar Guds tanke om oss, genom att bli döpta.
Om dopet är ett sätt för oss att visa att vi vill vara med Gud, då är det inte den enda betydelsen av dopet.
Fortsättning följer.
Jag funderar på Johannes döparens dop. Är det samma dop som vi har/gör nu eller något annat.
Hej Nils!
Tack för din fråga. På Jesu tid var det inte ovanligt att människor lät döpa sig som ett tecken på att de ångrade sina felsteg och ville börja om. Det kanske man även gjorde flera gånger. Så här sa aposteln Paulus: ” »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.« Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.” (Apg 19:1-7) När vi döper gör vi det ”i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Även om det är vi, eller våra föräldrar, som ”gör” någonting genom att låta döpa våra barn eller oss själva, så är det framför allt Gud som handlar i det kristna dopet.