Våld, mord, korkade människor och obegripliga krav från en skrämmande Gud – hur ska vi egentligen tänka när det gäller Gamla Testamentet (GT)?
Det enklaste vore förstås att ignorera GT, döma ut det som överspelat. Men gör inte det!
GT är en del av berättelsen om Gud, människan och den värld vi lever i. Bara för att vi kanske inte gillar allt som står där kan vi inte låtsas som om det inte är viktigt.
Den bibliska historien blir inte begriplig utan GT. Nya Testamentets (NT) berättelser behöver kompletteras av bakgrundsberättelserna. Det finns en anledning till att texterna i Gamla Testamentets böcker är skrivna och bevarade.
Jag tror inte att vi ska ta allting som står i GT bokstavligt. Det vore enkelt om vi kunde göra det – svartvitt och onyanserat, utan behov av reflektion, diskussion och tolkning. Men sådan är inte den Gud jag känner igen i både GT och NT. Gud är både nyanserad och ogripbar. Vi behöver ha det med oss när vi läser Bibeln.
En bra utgångspunkt för den som bara vill läsa bibeltexterna – utan att behöva lära sig grundspråken, hebreiska och grekiska, och utan att behöva grunna allt för mycket – är att ta till sig det som känns begripligt, och lämna det övriga till något annat tillfälle. Då får man förstås inte hela bilden klar för sig, men Gud är inte bara ogripbar, utan även lättillgängligt för den som söker.
Inte ens de allra klokaste kan förstå Gud helt och hållet, men minsta barn kan känna och ha gemenskap med Gud.
Du får vara som ett barn i relationen med Gud, om du vill. Det behöver vi alla vara, på sätt och vis. Om du även vill och kan djupdyka i bibeltexterna, och lära känna Gud med förnuft och intellekt så får du det också.