”Jag vet inte att Gud någonsin är tyst.”
Så sa en vän till mig en gång.
Jag vet inte om jag håller med. Nog kan det kännas som om Gud är tyst.
Eller också beror det på vad man menar med ”tyst”.
Gud brukar ju oftast inte göra sig påmind med ord som kan höras med det mänskliga (ytter-)örat.
Kanske är det så att Gud är tyst, men närvarande.
I så fall skulle jag nog vilja säga: Jag vet inte att Gud någonsin är frånvarande.