Det finns olika sätt att se på Gud, på Guds handlande med oss, med skapelsen.
Ett sätt är att Gud hela tiden griper in, ser till att saker och ting händer, kanske att det är Guds aktiva handlande som gör att årstiderna växlar, att jorden går sin bana runt solen. Och att vi därför kan skylla på Gud när väder och annat inte fungerar som det borde fungera.
Ett annat sätt är att Gud inte bryr sig, bara tittar på, från lite avstånd, och inte påverkar någonting alls.
Ett tredje sätt, som jag själv är inne på, är att Gud skapade allting – på vilket sätt och i vilken takt tycker jag inte är så viktigt – och att det är Guds aktiva närvaro i skapelsen, Guds livsande, som gör att allting fortfarande fungerar, men att Gud som regel inte griper in i det konkreta skeendet. Om Gud skulle sluta att vara den som håller livet igång skulle både vi människor och hela skapelsen försvinna, gå upp i rök.
Det finns givetvis andra sätt att tänka om det här.
Hur tänker du själv?
Tilläggas skall att jag tror att Gud verkligen ingriper ibland. Men inte för att rädda oss människor från vår egen dumhet och ondska. Våra handlingar får konsekvenser, även för andra än oss själva. Men det är vi människor som tillsammans har ansvar för jorden och för våra liv. När Gud handlar, rent konkret, är det för att vi ska förstå vem han är.