En av de liknelser Jesus berättar i Bibeln handlar om ett får som har gått vilse, och 99 andra får som inte har gått vilse. Den som har alla fåren lämnar de 99 och går iväg för att leta efter de där enda fåret. Läs gärna liknelsen här: Matt 18:12-13 och Luk 15:4-6
Syftet med liknelsen är att visa att varje människa är viktig och värdefull, så värdefull att Gud inte vill förlora någon av oss.
Ibland funderar jag på de där 99 fåren, som blir lämnade ensamma medan deras herde går ut på får-letning. Hur kände de sig?
Grundtanken i berättelsen är att de får som inte hade gått vilse var trygga där hemma. De visste att de var trygga, och de visste att herden skulle komma tillbaka till dem. Men det står inte utskrivet i texten, därför kan man missa den poängen.
Den som inte är trygg kan i stället tänka: ”Jag är inte så viktig som det där andra fåret. Herden bryr sig nog inte om mig, eftersom hen går ifrån mig.”
Därför vill jag idag komplettera liknelsen med ett tillägg: ”Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar” – I TRYGGHET – ”och ger sig ut och letar efter det som är borta?”
Jesus säger ju att ”den som kommer till mig skall jag inte visa bort”, och ”ingen skall rycka dem ur min hand”.