Fyra gånger i Matteusevangeliet (Matt 6:30, Matt 8:26, Matt 14:31, Matt 16:8) och en gång i Lukasevangeliet (Luk 12:28) står det att Jesus kallar sina lärjungar ”ni trossvaga”. Det är alltså samma lärjungar som levde nära honom och som med egna ögon såg vilka fantastiska saker han gjorde. Samma lärjungar som på Jesus uppdrag vandrade omkring och berättade om honom, och som då själva drev ut orena andar och botade sjuka (Matt 10:1, Matt 10:5-8, Mark 6:7-13, Luk 9:1-6).
Om Jesus hade kallat alla de andra människorna, de som ibland hyllade honom och ibland hånade honom, för ”trossvaga”, då hade det varit mer begripligt. Men han sa det alltså till dem som redan visade upp en stor tro på honom.
Så bra!.
Även om vi, du och jag, kanske inte alltid är så säkra på exakt vad vi tror om Jesus, får vi kalla oss hans lärjungar, och följa honom på livets väg!.
Även om vi emellanåt (eller kanske rentav ganska ofta) känner oss trossvaga, får vi ändå kalla oss kristna..
Det som räknas är vem vi tror på – Jesus, inte vad eller hur mycket vi tror om/på honom.