Jag läser återigen igenom Gamla Testamentet, och förundrar mig återigen över alla de komplicerade lagar och regler som står där. I berättelsen om hur Israels ättlingar vandrar från Egypten till det utlovade landet berättas det även om vad Gud befaller dem att göra – med tabernaklet, med prästerna, med de regelbundna offren – och om vad som är rent respektive orent. Vad kan allt det betyda, egentligen?
Är det, som det uttryckligen står, Gud själv som ger order om allt detta? Är det Mose som lägger till det ena efter det andra, när han märker att folket inte sköter sig? Är det senare berättare som har broderat ut historien, utifrån hur traditionen såg ut vid tiden för nedtecknandet av berättelsen? Det kan vi egentligen inte veta. Men jag har en teori, som kanske, eller kanske inte stämmer.
När Israels ättlingar flydde från Egypten, då var de en hop oorganiserade slavar, som hade haft fullt upp med att göra det egyptierna befallde. Enligt berättelsen i Andra Moseboken arbetade de med att bränna tegel, ett hårt och tungt kroppsarbete, medan deras slavdrivare ständigt höll uppsikt över dem, ständigt beredda att låta piskan vina över deras ryggar.
Kan det vara så att Guds lagar och regler var till för att göra dem till ett organiserat, sammanhållet och rättskaffens folk? Och att det, i så fall, inte var innehållet i de enskilda reglerna som var det viktiga, utan ordningen och rutinerna?
För Jesus var inte så noga med alla de där reglerna. För hans del hade det räckt med ”älska Gud och älska varandra”, verkar det som. Och vi som lever som kristna i vår tid anser inte att vi behöver leva efter de mosaiska lagarna och reglerna. Men om de vore universella, och giltiga för alla, överallt och alltid, då borde vi också behöva följa dem.
Nu kanske du säger att ”offren var till för att visa att vi alla har skuld inför Gud pga syndafallet, och i och med Jesus död och uppståndelse behövs inte offren längre”.
Jo, visst. Men låt oss lägga det resonemanget åt sidan just nu. För alla detaljerna i t ex offerritualerna motiveras inte av mänsklighetens kollektiva skuld inför Gud.
Då tycker åtminstone jag att det verkar mer logiskt – och Gud är logisk – att lagarna och reglerna hade ett konkret syfte, där och då.
Om vi jämför slavfolket, som bara hade tid och ork för det dagliga arbetet, med drogmissbrukare, som bara har tid och ork för sitt eget missbruk. För att en missbrukare ska komma på fötter krävs det disciplin. Visst kan det hända att missbrukaren blir löst från sitt missbruk genom Guds ingripande. Men då återstår ändå en hel massa arbete innan missbrukaren har ställt om sitt sätt att tänka, handla och planera. Det kan ta många år. För Israels ättlingar, slavfolket, tog det 40 år. Och då hade de ändå Guds lagar och regler till hjälp.
Jag tror jag tar paus här, och fortsätter mitt resonemang en annan dag. Välkommen tillbaka då!