Snart är det nyår, och jag ska strax önska dig och alla mina läsare ett gott nytt år. Men först vill jag berätta vad Symeon sa till Maria när hon och Josef kom till templet för att bära fram det lilla barnet Jesus inför Herren (Luk 2:22). Så här sa han:
”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd …” (Luk 2:34-35)
Det här med relationer är aldrig enkelt. De människor som gör oss mest lyckliga är också de människor som kan göra oss mest olyckliga. Genom att släppa in en människa i sitt hjärta ger man den människan ”makt” att såra och svika, både avsiktligt och oavsiktligt. Och av alla människor gäller väl detta på ett särskilt sätt de barn man får.
Det enda sättet att skydda sig från att bli sårad eller skadad i hjärtat är att aldrig låta någon komma tillräckligt nära. Älskar man inte blir man inte besviken eller sviken. Men då går man samtidigt miste om allt det goda som nära relationer för med sig.
Maria öppnade sitt hjärta, framför allt för Gud, men också för det lilla barn som visserligen var Gud men som också var helt och fullt människa, och som därför var lika sårbar och skyddslös som alla andra små människobarn. Vi vet nog alla vad som hände med Marias barn senare i livet. Jag tror att vi alla kan förstå hur ont det gjorde i Marias hjärta när hon såg sin son dö på ett kors (Joh 19:25) Kanske kan vi också förstå hennes glädje när Jesus sedan uppstod från döden och blev levande igen.
Så där. Nu önskar jag dig ett riktigt gott och välsignad nytt år! Jag önskar dig också modet att släppa in andra människor i ditt liv, även om det innebär att de människorna skulle kunna göra dig illa. Våga älska! Det kan kosta mycket, men det kan också ge oändligt mycket glädje och lycka!