Älska din nästa som dig själv, står det i en av bibeltexterna vi läste i gudstjänsten i söndags.
Älska din nästa som dig själv.
Jag skulle vilja vända på det, och säga: älska dig själv som din nästa.
För ibland älskar vi inte oss själva, fastän vi älskar andra.
”Jag är fin
för du, Gud, har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon
en ädelsten
i din hand.
Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös
och dum.
I mitt hjärta
viskar du sanningen:
att jag är värd
mer än guld.
Jag är din ögonsten
din hemliga skatt.
Du, Gud, är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är.”