Beredelseord Elfte söndagen efter Trefaldighet 2018 (årgång 1)
Bibeltext: Luk 18:9-14
Vad gjorde fariséen i den här liknelsen för fel?
Han tyckte att han var ganska duktig, men om man är duktig får man vara glad och tacksam för det.
Han tackade Gud, men det är aldrig fel att tacka Gud.
Däremot tyckte han att han var bättre än andra människor. Det var det han var stolt över, och tackade Gud för.
Jag tror att han tänkte att Gud tyckte bättre om honom för att han var så duktig och gjorde allting rätt, att han var mer värd än andra.
Och det var fel.
Vad gjorde tullindrivaren som var rätt?
Jo, han kände sig själv.
Han visste att han inte var en så bra människa som Gud ville att han skulle vara, och som han själv egentligen ville vara.
Han kände sig själv, och han kände Gud.
Han visste vad Gud ville, hur Gud ville att han skulle leva. Så som han inte levde, fastän han ville göra det.
Men han visste också att Gud älskade honom, och att Gud skulle förlåta honom, eftersom han ångrade sig, och bad om förlåtelse.
Gud ser vad som finns i våra hjärtan. Han vet vad vi vill och vad vi önskar, hur vi egentligen vill vara och vad vi egentligen vill göra.
Och det är det Gud bryr sig mest om.
Det spelar ingen roll vad andra människor tycker, om oss.
Det spelar inte så stor roll vad vi själva tycker, om oss.
Det viktiga är vad Gud tycker, om oss.
När vi blir besvikna på oss själva, då blir inte Gud besviken på oss.
När vi blir trötta och inte orkar med oss själva, då orkar Gud fortfarande med oss.
För att han älskar oss lika mycket hela tiden.
Och tack vare Jesus Kristus kan vi alltid göra som tullindrivaren:
Vi kan komma till Gud och be om förlåtelse.