Vad är egentligen kärlek? Varifrån kommer den, och vad gör vi med den?
Kärlek har ofta ett mål, ett objekt. Vi älskar någon.
Kärlek kan vara ömsesidig. Vi älskar någon som också älskar oss.
Kärlek kan också vara obesvarad. Vi älskar någon som inte bryr sig ett dyft om oss.
Kärlek kan till och med vara inbillad. Vi tror att vi älskar någon, men det vi tror är kärlek kanske är någonting helt annat. Ett behov, ett beroende, en längtan, en känsla av att vara behövd. Eller någonting annat.
Men var kommer kärleken ifrån?
Kommer den ur våra hjärtan? Har vi hittat på kärleken själva?
Eller kommer den från något annat håll, från början?
Evangelisten Johannes skriver ofta om kärlek, både i sitt evangelium och i sina brev. Bland annat skriver han så här:
”Gud är kärlek” (1 Joh 4:16).
Man skulle kunna säga att Gud inte i första hand känner kärlek eller ger kärlek (även om Gud också både känner och ger kärlek), utan består av kärlek.
Johannes skriver också så här:
”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss” (1 Joh 4:10).
Kärleken kommer alltså – enligt Johannes – från Gud, som är kärlek.
Vi skulle inte kunna älska någon eller någonting, om inte Gud först hade älskat oss.
Vi skulle inte veta vad kärlek var om inte Gud hade lärt oss att älska genom att visa oss kärlek.
Guds kärlek har dessutom ett namn: Jesus.