När jag tvättar lakan brukar det mesta av tvätten samlas inne i ett av påslakanen. Handdukar, örngott, underlakan och övriga påslakan kryper på något vis in i där, och stannar där. Så när jag tar ut tvätten ur maskinen är allt bara en enda stor klump.
När jag ska hänga upp tvätten till tork får jag därför plocka ut en sak i taget ur påslakanet, och skaka ut det, innan jag hänger upp det.
Det är ett pyssel som kräver tålamod.
Så tror jag att kan vara med våra tankar och bekymmer också. I alla fall kan det vara så för mig.
Jag bekymrar mig för någonting. Och då snurrar alla mina andra tankar in sig i det bekymret, så att allt blir en enda klump.
Då får jag sätta mig ner och plocka fram en tanke i taget, och skaka ut den, och ge den till Gud. Och sedan ta nästa tanke, och skaka ut den, och ge den till Gud.
Till slut har jag identifierat alla enskilda tankar, och gett dem till Gud.
Då är jag oftast inte lika bekymrad längre.
”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” Fil 4:6-7