När jag gick i gymnasiet fick vi läsa Karin Boye i skolan. I en av hennes dikter står det så här:
”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.”
Om du vill kan du läsa hela dikten här: I rörelse
Jag vet inte om jag håller med Karin Boye.
Min väg till att bli präst har varit lång. Mycket lång, till och med.
Nu, när jag nästan är framme vid målet, tänker jag inte att vägen hit var det viktigaste. Jag vill ju bli färdig präst, och börja arbeta.
Men bortsett från min vill-bli-färdig-otålighet kan jag se att jag har lärt mig väldigt mycket på vägen. Jag har också mött många trevliga och intressanta människor, bland annat dig. 🙂
Jag tycker inte att det är vägen som är mödan värd, men jag skulle inte vilja vara utan det jag har upplevt längs vägen.