Igår föreslog jag att vi skulle kunna älska terroristerna i stället för att döda dem. Det skulle kunna leda till att de onda ändrar sig och själva blir goda, när de möts av kärlek i stället för hat.
Så skulle det kunna bli. Det vore ju bra. Den taktiken skulle kunna lyckas. Det vore det allra bästa, tänker jag. Att alla blir goda.
Men det skulle också kunna leda till att alla som är goda dör, och att bara de som är onda blir kvar.
Då vore väl allt hopp ute? Eller?
Fortsättning följer.