”Lär av mig, som har ett milt och ödmjukt sinne” sa Jesus.
(Matt 11:29)
Han sa också: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
(Joh 14:6)
Var han ödmjuk? Eller led han av storhetsvansinne?
Wikipedia definierar ödmjukhet så här:
”Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.”
Om Jesus verkligen är den han själv sa att han är, då var det ödmjukhet, inte storhetsvansinne, att säga de saker han sa.
Om Jesus inte är den han själv sa att han är, då måste han ha lidit av svårartat storhetsvansinne.
Antingen eller. Båda kan inte stämma.
Vad tror du själv – talade Jesus sanning om sig själv? Eller var han skvatt galen?