Idag såg jag filmen om de fantastiska vidundren. Då slog det mig – nästan alla action/fantasy/sci-fi/etc-filmer handlar om kampen mellan ont och gott.
Polarisering, svart och vitt, vi och de. Känns det igen?
Det var väl ingen nyhet, direkt. Men idag kändes det som en ny insikt, för mig. Att så mycket av det vi hör och ser och läser förstärker den bilden.
Vi tror så lätt att kampen mellan det onda och det goda är detsamma som kampen mellan mig och dig, mellan oss och dem, mellan terrorister och flyktingar, eller mellan stormakter med kärnvapenkapacitet.
Men det är fel.
Kampen mellan ont och gott handlar inte om oss och dem, utan om mig – och mig. Om dig – och dig. Om de – och de. Om oss – och oss.
Vi har alla kapacitet till både gott och ont. Vi har alla ett val. Ibland vet vi inte om det, men det är så.
Men i stället för att sträva efter att bli det bästa vi kan bli – jag och du, vi alla – så pekar vi på varandra och säger ”det är hen!” eller ”det är de där människorna!” Och så glömmer vi bort den kamp vi själva bär omkring på, hela tiden. Jag. Och du.
”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag,” skriver aposteln Paulus i Romarbrevet i Bibeln (Rom 7:19).
Det onda i världen är verkligt. Vi har nog alla känt av det, sett resultatet av det, upplevt känslan av maktlöshet inför det. Men om jag och du – och du, och du, och du – vägrar att följa det onda vi ser omkring oss, eller bär inom oss, då har det ingen makt alls.
Aposteln Jakob skriver: ”Stå emot [det onda], och [det] skall fly för er. Närma er [det goda], och [det] skall närma sig er.” (Jak 4:7-8)
Man kan sätta många namn på ”det onda” och ”det goda”, men det gör ingen skillnad. Närmar vi oss det som är gott (eller eller den som är god) blir vi själva bättre människor. Närmar vi oss det som är ont (eller eller den som är ond) blir vi själva sämre människor.
Vad väljer du?