FEMTONDE DAGEN I FASTEPERIODEN
Med tanke på hur riskabelt det är att leva är det rätt fantastiskt att vi ändå överlever. Rätt som det är kan vi drabbas av en eller annan sjukdom, eller råka ut för någon olycka, eller komma i vägen för ett fordon av något slag, eller möta någonting annat i livet som får svåra konsekvenser.
Vi borde inte ha överlevt så här länge. Vi borde inte kunna leva, över huvud taget, när man tänker efter. Oddsen är emot oss.
Men vi lever. Och vi överlever.
Min tro är att vi är beskyddade från att drabbas fullt ut av konsekvenserna av vårt sätt att leva. Beskyddade av Gud. Beskyddade för att han har en plan för vår, alltså mänsklighetens, framtid.
Gud vill att vi ska överleva. Därför har vi fortfarande inte lyckats utplåna oss själva. Därför har vi fortfarande inte förstört vår värld helt och hållet. Därför finns det fortfarande kärlek i världen.
Guds plan är att vi inte bara ska överleva, utan verkligen leva fullt ut. Tillsammans med Gud, som är vår uppfinnare och tillverkare.
[fb_button]