När jag går in i skuggan känner jag att det blir kallt. Varför?
Du vet nog svaret – solens strålar och värme når inte in i skuggan.
Jag har ett val – jag kan ställa mig där det är soligt eller där det inte är soligt. Men solen finns, var jag än ställer mig. Eller hur?
Ibland kan jag inte välja att ställa mig i solen, hur gärna jag än skulle vilja. Det kan bero på att det är mulet och att ingen sol tränger igenom molnen. Det kan bero på att jag är inomhus, dit solens strålar inte når. Det kan bero på att någonting skymmer solen just där jag står. Men oavsett vad som skymmer solen vet jag att den finns kvar på sin plats i universum.
På samma sätt kan man säga att det är med Gud. Ibland märker jag att Gud finns, ibland märker jag det inte. Ibland har jag själv valt att ställa mig någonstans där Guds närvaro inte märks. Ibland är det omständigheter som ligger utanför min egen kontroll som gör att jag tycker att Gud är frånvarande.
Men oavsett hur det ser ut eller känns, finns Gud ändå där. Hela tiden.
”Jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar”
(Ps 31:15-16)
[fb_button]