Jag skriver på en uppsats just nu. Ämnet är gemenskap i Svenska kyrkan, och jag studerar två utvalda församlingar där respektive församlingsledare har skrivit ett antal böcker som beskriver hur deras församling arbetar när det gäller gemenskap.
En sak som intresserar mig är användningen av orden ”alla” och ”vi”. Inte bara i de böcker jag studerar för min uppsats, utan även i andra sammanhang.
När vi (!) säger ”vi”, vad menar vi då? Vem eller vilka inkluderar vi i begreppet ”vi”?
Vad menar vi till exempel med orden ”Vi vill att alla ska vara välkomna i vår församling”?
Självklart menar vi inte att alla människor i hela världen ska komma till just vår församling. Det skulle ju inte funka, rent praktiskt. Så där någonstans drar vi en gräns. Vilka andra gränsdragningar gör vi, utan att tänka på det?
Och när vi säger ”Vi i xxx församling”, menar vi då de anställda? Eller de anställda och de som är engagerade som frivilliga i olika uppgifter? Menar vi de som kommer till församlingens olika verksamheter? Eller menar vi de som bor i församlingens geografiska område?
Jag tror att vi oftare än vi kanske är medvetna om säger ”vi” utan att reflektera över vilka vi menar. Det kan också hända att vi tror att vi menar en sak när vi säger ”vi”, men att vi i nästa andetag säger ”de” om en grupp människor som vi trodde att vi inkluderade i vårt tidigare ”vi”. Till exempel ”Vi i xxx församling välkomnar alla dem som bor i området”. Borde vi kanske säga ”oss”? ”… alla oss som bor i området”.
Vi kan inte låta bli att säga ”vi”, det skulle inte funka. Men kanske behöver vi fundera lite extra på vad vi menar när vi säger ”vi”.
