Häromdagen gjorde jag illa mig. Jag råkade stöta i en kant med fingertopparna. Ganska hårt. Det gjorde ont. Ganska mycket ont, faktiskt.
När jag gör illa mig och det gör ont, då händer det att jag gråter.
När jag gråter för att det gör ont, då skäms jag lite grann. Jag är ju vuxen, inget litet barn.
Men egentligen är det väl rätt normalt att smärta får en person att gråta. Vuxen som barn.
Det står förresten på många ställen i Bibeln om vuxna personer som grät.
Fick de så får väl jag.
Jag ska nog sluta att skämmas för att jag gråter när det gör ont.
(Här kan du, om du vill, se var i Bibeln det står att någon grät.)