En gång, för länge sen, när jag var på väg till en musikgudstjänst i kyrkan – och till saken hör att jag tyckte att våra musikgudstjänster brukade vara ganska tråkiga – bad jag Gud att få höra änglarna sjunga med i lovsången.
Det fick jag inte.
Däremot fick jag se dem. Jag upplevde att jag såg massor av små änglar som flög omkring uppe under taket i kyrkan. De spelade trumpet och harpa och kastade blommor omkring sig, och de såg ut ungefär som såna där bokmärkesänglar jag hade haft när jag var barn. Det var lite pinsamt, tyckte jag. Som om jag bara hittade på.
Jag hörde dem alltså inte, men såg dem.
Det märkliga var att de var så små. Det såg precis ut som om de var väldigt långt borta, ändå såg jag tydligt att de var inne i kyrkan. Kanske var de i en annan dimension (himlen?) men ändå synliga för mina ögon. Jag kallade dem pling-plong-änglar.
Under en period såg jag dem ofta i kyrkan. Det kanske jag berättar mer om en annan dag.