Den här helgen är det första gången på tre månader som jag är hemma både lördag och söndag. Det har varit ett förfärligt flängande hit och dit. Jag inser att det har tagit på krafterna, fastän det jag har gjort när jag har flängt har varit både intressant och roligt.
Det jag (du) gör kanske är viktigt, kanske till och med jätteviktigt. Men jag (du) är ännu viktigare. Utan mig (dig) får jag (du) ingenting gjort över huvud taget.