Finns det något vackrare än regnbågen? Så stor, så färgrik, så nära, men ändå så långt borta.
Där regnbågen slutar lär man ska kunna hitta en skatt, sägs det. Kanske just för att det inte går att hitta regnbågens slut.
När jag ser regnbågen tänker jag på Noa, och på Guds förbund med honom och med alla människor:
”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.” (1 Mos 9:12-13)
Ett förbundstecken som bara syns när det har regnat. Ett tecken på att solen ändå finns där, bakom molnen. Ett tecken på att livet segrar över döden.
Du kan läsa mer om förbundet här: Så länge jorden består, och här: Regnet det bara öser ner