På bussen idag tänkte jag, inte för första gången, att en del bussförare kör som om varje rödljus, varje vägkorsning, varje övergångsställe och varje farthinder kommer som en total överraskning. Ändå har nog de flesta av dem kört samma sträcka ganska många gånger förut.
Då tänkte jag också, faktiskt för första gången, att det kanske är så jag (och du?) lever mitt (ditt?) liv. Som om allt som händer, det som vi rimligtvis borde ha varit förberedda på, kommer som en total överraskning. När den första snön kommer. Att det är kallt på vintern. Att man är trött på morgonen när man har gått och lagt sig för sent. Att man måste diska när man har ätit. Att man behöver borsta tänderna varje dag. Att man luktar illa om man inte duschar emellanåt. Att man kan bli sjuk. Att människor (även jag och du) blir äldre och till och med dör.
Och då tänkte jag att bussförare också är människor.