Ibland tänker jag att det vore praktiskt om jag kunde klara mig själv, utan att behöva hjälp av någon. Det är lite jobbigt att vara beroende av att någon annan ska göra någonting för att man själv ska kunna göra någonting. Mycket enklare att inte vara beroende av någon, kunna göra precis som man själv vill, när man själv vill göra det.
Men tänk vad jag skulle gå miste om då! När någon annan kan mer än jag, eller har bättre möjligheter än jag, då behöver jag inte själv kunna allting.
Det är ju inte heller meningen att jag bara ska ta emot. Ibland får jag ta emot, andra gånger får jag vara den som ger, som hjälper, som har kunskap och möjlighet. Kanske inte till samma person. Men om jag får ta emot av dig, kan jag ge vidare till någon annan.
Hoppa till innehåll
Ibland är det skönt att bara ha någon att bolla sina tankar med förutsättningslöst. Det finns inga rätt eller fel, bara skönt att få sätta ord på sina tankar.
Du skriver så klokt och fint! Och jag tänker att det nog är praktiskt att klara sig själv, men det blir också väldigt ensamt, och så lätt en vana, att HUR en sen ska kunna be om hjälp blir till ett svårlöst mysterium. Det är lättare på ytan att inte be om hjälp, men så mycket svårare på djupet, i livet.