Övergiven

Han går här
vid min sida,
alltid,
”var jag går i skogar, berg och dalar”.
Ändå är det ibland
som om jag inte ser honom,
inte hör honom,
eller tror att han inte hör mig.
Jag säger
till mig själv eller någon annan
att jag skulle vilja
kunna
prata med honom.
Han måste känna sig rätt utfryst.