1. Du böjde ditt huvud och sa: ”Fader, förlåt dem!”
Mitt i ditt lidande bad du: ”Fader, förlåt dem!
De vet inte alls vad de gör. Fader, förlåt dem!”
Nej, det visste vi inte, vi anade aldrig,
vi fattade ingenting alls.
Men om vi hade vetat,
ja, om vi förstått,
då hade vi minsann,
ja, då hade vi sannerligen…
Nej,
då gjorde vi nog
precis
likadant.
2. Jag ser ut på världen idag. Herre, förlåt oss!
Jag ser på vår lidande värld. Herre, förlåt oss!
Den värld som du gav oss är död. Herre, förlåt oss!
Men vi visste ju inte, vi anade inte,
vi fattade ingenting alls.
Men om vi hade vetat,
ja, om vi förstått,
då hade vi minsann,
jamen, då skulle vi sannerligen…
Nej,
då gjorde vi nog
precis
likadant.
3. Jag ser på min broder i nöd. Jesus, förlåt mig!
Jag ser honom vända och gå. Jesus, förlåt mig!
Han kom till mig för att få hjälp. Jesus, förlåt mig!
Men jag kunde ju inte. Det var helt omöjligt.
Jag var tvungen att göra så där!
Men om jag hade kunnat,
om jag fick en chans till,
ja, då skulle jag minsann,
jamen, det fattar ni väl att då skulle jag ju åtminstone…
Nej,
då gjorde jag nog
precis
likadant.
(Luk 23:34)
Den här dikten är egentligen en sång.
Du kan lyssna på den här: Du böjde ditt huvud