”Nu kom [Jesu] mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32 Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ’Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.’ Jesus svarade dem: ’Vem är min mor och mina bröder?’ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ’Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.’ ” (Mark 3:31-35)
När man läser den här texten kan man få intrycket att Jesus nedvärderar sin familj, till förmån för alla andra, dem som tror på honom. För att vi ska få ett annat perspektiv på hans handlande läser jag några verser som står strax före vår text.
”När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen.” (Mark 3:20-21)
Varför kom hans familj till honom just då? De kom därför att de hörde att han inte åt ordentligt, bara jobbade och jobbade. De var oroliga för honom. De kom för att ta hand om honom, står det. Grundtexten antyder att de menade Jesus inte kunde ta vara på sig själv, utan behövde deras hjälp för att klara sig. Idag skulle de antagligen ha vänt sig till socialtjänsten och bett dem ge Jesus stöd enligt LSS.
Varför ville Jesus inte träffa dem, i alla fall inte just då? Jo, därför att han gjorde det som Gud hade sänt honom att göra – han talade med människorna om Guds rike.
I just det här sammanhanget bemöter han de skriftlärdas påstående att han var besatt av en oren ande, och att det var den orena anden, inte Gud, som fick honom att göra de fantastiska saker han gjorde.
Sin familj kunde Jesus träffa när som helst. Men när människor frågar om Gud får man passa på att prata med dem, för de kanske inte kommer och frågar flera gånger. Jesus gjorde alltså det som han bedömde vara viktigast, och just då var det inte sin familj han behövde prioritera.
Man kan tolka den här texten som att Jesus tyckte att han inte behövde sin mor och sina bröder. Det är så lätt att ”läsa” det som Jesus inte säger, och lägga in betydelser i det. Han säger ju faktiskt inte att hans familj inte betyder någonting för honom. Han säger bara att han måste prioritera sitt uppdrag före sin familj, i alla fall just då.
I vår tid är det oerhört mycket som pockar på vår uppmärksamhet. Man pratar om fragmentisering och om informationsöverflöd. Med all den information som sköljer över oss varje dag och varje stund riskerar vi att bli fångade av det som vi just nu ser och hör och upplever, och att tappa fokus, att tappa målet ur sikte. Det krävs koncentration för att kunna hålla fast vid sina mål och sina uppdrag, när så mycket annat både låter och känns mer angeläget.
Våra förfäder kände och träffade ett relativt begränsat antal människor i sina liv. Vi, däremot, vi ser och hör talas om och möter enormt många människor under vår livstid, och vi har en relation till väldigt många fler personer än våra far- och morföräldrar någonsin fick möjlighet att lära känna. Och ska man hålla kontakten med alla dessa personer tar det väldigt mycket tid.
Man skulle kunna tro att Jesus lät de människor han just då mötte ta över hans liv, att han lät sig styras av tillfälliga möten. Det låter ju så. Folket samlades hela tiden omkring honom, han fick inte ens tid att äta ordentligt. Man kan få intrycket att nöden och behoven hos dem han såg runt omkring sig var så stora att han tyckte att han var tvungen att hjälpa dem, här och nu, hela tiden. Och till sin mor och sina bröder sa han bara: Jag har inte tid med er!
Men om vi läser evangelierna ser vi att det inte var så.
Visst hade han mycket att göra, och visst trängde sig människorna på honom i tid och otid. Men Jesus lät sig inte styras av dem. Han tog sig tid med dem, men han drog sig också undan från dem, när han behövde tid med sin Fader, för att hämta kraft och för att bli påmind om varför han hade kommit hit till jorden.
Vilka prioriteringar gör vi? Låter vi det som händer omkring oss, det vi ser och hör och upplever, nyheter, internet och vår e-post, styra våra liv?
Eller gör vi sunda och genomtänkta val, och tar tid med Gud för att hitta fokus och låta honom visa oss vad han tycker att vi ska ägna vår tid åt?