Hur är det, behöver du Gud?
Behöver du Gud för ditt dagliga liv?
Eftersom jag ska bli präst är det rätt självklart att jag behöver Gud. Utan Gud skulle jag ju inte ha något jobb att gå till. Men behöver jag Gud för mitt dagliga liv, bortsett från jobbet?
Det är inte så lätt att svara på den frågan. Gud är viktig för mig, inte bara på grund av mitt yrkesval. Men behöver jag Gud? Jag vill gärna tro att jag gör det, men samtidigt får jag i ärlighetens namn säga att jag inte alltid sätter Gud främst i mitt liv.
Dagens evangelietext frågar inte om vi behöver Gud. Den konstaterar att vi gör det. Vi, både jag och du, är faktiskt helt och hållet beroende av Gud. Så beroende att vi inte skulle kunna leva, eller ens överleva, utan Gud.
Vi kan inte välja att vara beroende av Gud. Vi är det, vare sig vi vill det eller inte.
Vi hörde nyss orden i evangeliet, om fåglarna och blommorna, som får sin mat och sina kläder av sin himmelske Fader. De har inga pengar, och behöver inte köpa vare sig det ena eller det andra. Ändå lever de.
Det står i texten att fåglarna inte sår, inte skördar och inte samlar i lador, men ändå har all mat de behöver. Det står inte att de inte arbetar, för det gör de. De flesta fåglar måste arbeta hårt, hela dagen, för att få i sig tillräckligt med mat för att överleva. Men de tillverkar inte sin mat, den finns runt omkring dem, och de bara söker upp den och äter den.
Så när Jesus säger åt oss att inte bekymra oss för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen, då menar han inte att vi ska sitta med armarna i kors och vänta på att Gud ska sätta maten på vårt bord. Vi behöver också arbeta för att försörja oss, och för att överleva.
Det som skiljer oss från fåglarna är att vi oroar oss för allt möjligt, men att fåglarna, så vitt vi vet, inte gör det
Blommorna på marken oroar sig inte heller. De bara är.
Visst, de arbetar också, på sitt sätt. De suger upp näring ur marken och omvandlar den till växtkraft, och de sträcker sig mot solen. Det är nog inget lätt jobb, kan jag tro.
Men vi människor tänker ofta på vad som ska hända i morgon, och ännu längre fram.
Vi oroar oss för vår ekonomi, hur vi ska klara vår försörjning, när det är så mycket som kostar, och som kostar allt mer och mer.
Vi oroar oss för tiden, hur vi ska hantera våra dagar, när det är så mycket som gör anspråk på vår tid.
Vi oroar oss för vår hälsa, hur vi ska hålla oss friska, när vår vardag blir mer och mer pressad, och när vår mat och vår miljö är full av så mycket som inte är nyttigt och bra.
Ja, det finns verkligen väldigt mycket man kan oroa sig för.
Jag är själv rätt bra på att oroa mig. Ibland ligger jag vaken på natten och undrar hur det ska gå med det ena eller det andra som bekymrar mig. Att ligga vaken på natten och oroa sig gör inte mycket nytta, det inser jag. Ändå gör jag det. Det kanske du också gör.
När man drabbas av riktigt stora svårigheter, då får man ett annat perspektiv på saker och ting. Innan det där svåra hände, då oroade man sig för allt möjligt, både stort och smått. Efteråt kan man undra varför man brydde sig om de där små sakerna, som egentligen inte är så viktiga i det stora hela. Mycket av det som vi bekymrar oss över, det löser sig till slut ändå, med eller utan vårt ingripande.
”Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd”, säger Jesus, i texten om fåglarna och blommorna. Våra handlingar kan leda till förändring. Våra bekymmer kan inte det. Att vi oroar oss påverkar oftast bara vår livskvalitet.
”Bekymra er inte”, säger Jesus. Bekymra er inte för mat. Bekymra er inte för kläder. Bekymra er inte för allt det där som ni behöver, och som jag också vet att ni behöver.
I stället får vi göra som det står på ett annat ställe i Bibeln, i Filipperbrevet. Låt Gud ”få veta alla era önskningar”. Berätta allting för honom. Var ärlig mot honom, och var ärlig mot dig själv. Då, står det, ska Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, ge ditt hjärta och dina tankar skydd, i Kristus Jesus. (Se Fil 4:6-7)
Guds frid, som är mer värd än alla våra oroliga och bekymrade tankar, kan ge våra hjärtan och våra tankar skydd. Med Guds hjälp får vi släppa taget om våra bekymmer och vår oro, och låta var dag bära sina egna bekymmer.
I den gammaltestamentliga texten hörde vi för en stund sedan att Gud ”har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande”. Paulus säger till Athenarna att det är ”Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord”. Lite längre fram säger han att det är i Gud ”vi lever, rör oss och är till”.
Vi är därför, som jag sa i början av min predikan, helt och hållet beroende av Gud, så beroende att vi inte skulle överleva utan honom.
Vi finns, därför att Gud vill att vi ska finnas, därför att han tänker på oss och andas liv i oss hela tiden. Utan det liv vi får av honom skulle vi helt enkelt upphöra att existera.
Och han försäkrar oss, gång på gång, som det är dokumenterat i Bibeln, att han kommer att fortsätta att vilja att vi finns, och låta oss leva, i honom.
Det är därför vi inte behöver bekymra oss. För att vad som än händer, roliga och tråkiga händelser, positiva och negativa händelser, små och stora händelser, så är
Gud hos oss, mycket nära oss, runt omkring oss och i oss.
Och han älskar oss, nu och alltid.
Svenska
English
Deutsch
Français
Español
Suomi
Nederlands
فارسی
العربية