Andlig klarsyn. Det är den här söndagens tema.
Vad är då andlig klarsyn?
I en annan del av evangeliet säger Jesus att om vi tar bort bjälken ur vårt eget öga kan vi se klart och ta bort flisan ur vår broders öga. Alltså, om vi först tar itu med de stora fel vi själva har i våra liv, då kan vi hjälpa andra med felen i deras liv.
Är det det som menas med andlig klarsyn, att vara fri från egna fel och brister? Och är det för att kunna hjälpa andra med deras fel och brister som vi själva behöver ha andlig klarsyn?
Det kanske är för att jag är på väg att bli präst som jag associerar andlig klarsyn med att hjälpa andra. Men om jag tror att den enda anledningen till att jag behöver vara andligt klarsynt är att jag i mitt yrke ska hjälpa andra, då har jag missat rätt mycket.
Du som sitter här och lyssnar på min predikan kanske redan visste att andlig klarsyn handlar om att se vad som är viktigt i livet. Och att det först och främst är för vår egen skull vi behöver vara andligt klarsynta. I så fall gratulerar jag dig! Du har hittat någonting viktigt.
När jag förberedde min predikan såg jag för min inre syn hur Jesus berättade någonting mycket invecklat för en vuxen. Den vuxna försökte förstå, och försökte förstå, och försökte igen. Utan att lyckas, men också utan att ge upp.
Jag såg sedan hur Jesus berättade någonting mycket invecklat för ett barn. Barnet försökte förstå, men gav upp nästan direkt, och ropade: Men det går ju inte!
Och då såg jag hur Jesus skrattade glatt, och gjorde High Five, för barnet hade rätt!
Det som står i Bibeln, berättelsen om vad Gud gör och tänker och vill med oss människor, är ganska komplicerat. Orden i sig är inte så svåra att förstå, men betydelsen av orden kan vara det. Vem kan egentligen på allvar begripa att Gud är längre bort än vi kan fatta, men samtidigt här, alldeles nära oss? Vem kan förstå att Gud alltid har funnits, och att han har tänkt ut och gjort allting som vi ser omkring oss, utan att det fanns någonting för honom att utgå ifrån? Vem kan fatta att Gud blev människa, levde och dog, och sedan blev levande igen? Och vem kan begripa vad som ska hända i framtiden?
Men om man tänker på ett barn, hur ett barn lever och fungerar, så är barnets situation rätt lik vår. Ett barn vet inte var det kommer ifrån, eller vad som ska hända med det i framtiden. Barnet kan inte förstå hur det kan ha föräldrar och syskon, hur det är att växa upp och bli vuxen, hur det kommer sig att olika folkslag bor på olika platser på jorden och talar olika språk, och många andra mänskliga fenomen. Men det bryr sig barnet inte om, i alla fall inte till en början. Ändå lever det, och förstår, utan att förstå med sitt förnuft, vad som är viktigt i livet – att vara älskad, och att känna sig trygg.
Jag menar inte att vi ska vara som barn, när vi är vuxna. Ju mer förnuft och kunskap vi har, desto mer ansvar har vi. Men låt oss inte blanda ihop förnuft och kunskap med andlig klarsyn.
För den som har förnuft och kunskap kan det nog ligga nära till hands att se som sin uppgift att upplysa andra. Och det är inte nödvändigtvis fel att upplysa andra. Men om vi tror att det vi själva har lärt oss i första hand är till för att vi ska lära andra, då har vi missat någonting viktigt. Och om vi tror att det som vi själva får av Gud, i första hand ska ges vidare till andra, då har vi också tagit miste.
Vet du vem som är den viktigaste personen i universum?
Det är du!
Om det inte fanns någon annan människa på hela jorden, eller i hela universum, så skulle Jesus ändå ha gett sitt liv för dig.
På samma sätt är du som person oändligt mycket viktigare för Gud, än den plan han har för ditt liv.
Du kanske tycker att det här låter som ett bra recept för att bli egenkär, och bara bry sig om sig själv. Men jag menar att det är precis tvärtom. Titta bara på barnen!
Om ett barn känner sig älskat och accepterat, och vet att det är älskat bara för att det finns till, utan att behöva prestera något, eller förtjäna kärleken, då blir det barnet inte egocentriskt, utan tvärtom generöst och accepterande.
Det är när vi känner oss otrygga, och tror att ingen älskar oss, som vi blir snåla och tänker mest på oss själva och vårt eget.
På samma sätt är det med oss och Gud. När vi känner oss helt trygga, och vet att vi är älskade av Gud för vår egen skull, utan att behöva göra någonting för att förtjäna det, då har vi inte behov av att hävda oss mot andra, eller tala om för andra vad de gör fel.
Därför tänker jag att andlig klarsyn kanske inte så mycket handlar om att bli klok nog att undervisa andra, utan i stället om att bli trygg nog i Guds kärlek, så att man förstår sitt eget värde, och därför kan uppskatta andra människor, och acceptera dem som de är.
Nu tror ni kanske att jag har tappat bort dagens bibeltexter. Jag har ju inte pratat om dem, bara om andra saker. Men jag har inte glömt dem.
Både episteltexten och evangelietexten handlar om att bygga. Hur man ska bygga och vilken grund man ska bygga på. Bygger man på fel sorts grund rasar huset när stormen kommer. Bygger man med fel material blir huset inte bestående.
När Jesus säger det här om att bygga på berggrund i stället för på sand, då säger han också att den som hör hans ord, och tar vara på dem, är som den som bygger på berggrund, alltså på någonting som består.
”Den som hör dessa mina ord”, säger han. Vilka ord är det då han menar?
Texten står som avslutning på det som vi brukar kalla Bergspredikan, alltså det långa tal som Jesus enligt evangelisten höll på ett berg i Galiléen. I Bergspredikan hittar vi många grundläggande Jesusord. Ett av styckena i det här långa talet har fått rubriken ”Jesus skärper lagens bud”, och jag tycker att det är en bra sammanfattning av hela Bergspredikan.
Det är den judiska lagen Jesus talar om, och han säger gång på gång i sitt tal att det inte räcker att vi gör si, som det står i lagen. Vi måste också göra så. Om ni tycker att lagen är sträng kommer ni att tycka att jag är ännu strängare, verkar han mena.
När Jesus säger ”den som hör dessa mina ord och handlar efter dem”, menar han då att vi måste följa det han säger till punkt och pricka, för att ha en chans att klara oss när stormen kommer?
Nej, jag tror inte att det är vad Jesus menar.
När jag berättade om den vuxna och barnet, i början av min predikan, då var det inte den vuxna, som försökte förstå, som hade rätt, utan barnet, som förstod att det var omöjligt. Det Jesus menar när han skärper lagens bud är inte att göra det svåra ännu svårare, utan att visa att det är omöjligt att göra rätt. När israeliterna fick lagen av Gud var det inte i första hand för att de skulle följa den. Och det lyckades de inte heller göra. I stället hade de ständigt en känsla av misslyckande och skuld hängande över sig.
Jag tror att Gud gav dem lagen för att visa att det är omöjligt att genom sina egna handlingar bli rättfärdig, eller felfri. Och när Jesus gjorde den svåra lagen ännu svårare, då tror jag att det var för att göra det riktigt övertydligt att man inte kan göra sig själv felfri.
Ändå säger Jesus ”den som hör dessa mina ord och handlar efter dem”. Men om det är omöjligt att bli rättfärdig genom sina egna handlingar, då kan Jesus inte mena att vi ska höra och följa de ord som han verkligen uttalar, tänker jag. I stället bör det vara det som ligger bakom orden, själva grunden, han syftar på.
Och om det är omöjligt att med egna gärningar göra sig rättfärdig, då har vi ingen annan möjlighet än att komma till Gud precis som vi är, och förlita oss på hans kärlek och barmhärtighet. ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Så säger Jesus vid ett annat tillfälle. Och där tror jag att vi har nyckeln till dagens evangelietext.
Ingen kommer till Fadern utom genom Jesus. Han är alltså den fasta grunden, den som vi kan stå tryggt och stadigt på när stormen kommer. Och de ord Jesus vill att vi hör och handlar efter är det underliggande budskapet i texten – att hur vi än försöker, kan vi aldrig bygga våra hus, våra liv, på en annan grund än Jesus Kristus själv. Bygger vi våra liv på honom, på vad han har gjort för oss, då kommer våra liv att bestå.
Paulus går ett steg längre, och pratar om hur vi ska bygga, på den fasta grunden Jesus Kristus. Bygger vi med material som består, eller bygger vi med material som inte tål Guds helighets eld?
Om vi inte bygger på Kristus spelar det ingen roll hur vi bygger. Men även när vi bygger på Kristus behöver vi tänka på hur vi bygger.
Namnet ”Jesus” är inget magiskt lösenord, som funkar vare sig man tror på honom eller inte. I början av evangelietexten står det att många som har använt sig av Jesusnamnet på fel sätt kommer att bli avvisade av honom på ”den dagen”. Av det som står direkt före vårt textavsnitt förstår man att Jesus här talar om falska profeter, alltså personer som använder sig av trons yttre tecken för att skaffa sig egna fördelar, inte för att hjälpa andra människor att nå fram till Gud.
Att bygga sitt liv på Jesus Kristus är lite som att spela Plockepinn baklänges. Det gäller att lägga varje pinne så att den vilar stadigt på de pinnar som redan ligger där, och som i sin tur vilar stadigt på underlaget. Det behövs bara en enda ostadig pinne, så kan hela bygget rasa.
Och det i sin tur, är som att hålla balansen. Det gäller att stå stadigt, med tyngdpunkten långt ner i kroppen. Har man tyngdpunkten för högt upp blir man ostadig.
Men jag ska nog inte prata så mycket om mer om just det här, tror jag. Risken är att vi då går tillbaka till de skärpta buden, och börjar tro att vi måste leva felfritt för att duga. För att klara att hålla balansen behöver man vara avslappnad, inte spänd. Är du orolig, och tror att du inte duger i Guds ögon, släpp då taget om de tankarna, och lyft blicken och titta på Jesus i stället. Då tror jag att det går lättare att hålla balansen.
Vad har jag sagt i min predikan? Ganska mycket, tror jag. Låt mig sammanfatta.
Grunden för hela vår tillvaro som människor är Gud, som har skapat oss.
Grunden för vår möjlighet att komma nära Gud, är Jesus Kristus.
Grunden för att vi ska kunna leva ett bra liv, tillsammans med Gud och tillsammans med andra människor, är Jesus.
Du, just du, är oändligt värdefull i Guds ögon.
Vill du leva ett meningsfullt liv – ta reda på så mycket som möjligt om Jesus, så att du får förtroende för honom, och vågar lägga ditt liv i hans händer.
Det är så man blir andligt klarsynt.