Dagens tema är ”Goda förvaltare”. Evangelietexten handlar om tre tjänare som av sin herre får en summa pengar att förvalta. De får ett ansvar, som de hanterar på lite olika sätt. När vi pratar om att vara förvaltare kanske vi ofta tänker på just pengar. Men att vara en god förvaltare kan handla om annat också.
När världen ser ut som den gör, med miljöförstöring, utrotningshotade djur och växter, krig och katastrofer, kan väl ingen säga annat än att det är vi människor som har ansvar för att ta hand om jorden och livet. Även om man inte tror på en Skapare, kan nog alla vara överens om att människan är den enda varelsen på jorden som kan göra nånting åt den rådande situationen. Vi har därför ett ansvar att ta hand om världen, inte bara för vår egen skull. Vi är ansvariga inför varandra, men också inför våra barn, barnbarn och kommande generationer.
För den som tror att Gud har skapat världen tillkommer ytterligare en dimension: ansvar inför Gud. Vi läste inte dagens gammaltestamentliga text, som är hämtad ur skapelseberättelsen, i Bibelns allra första kapitel. Den berättar om att Gud skapade djur och människor, och att Gud gav människan i uppdrag att härska över skapelsen.
Det är ett besvärligt ord som används i texten – härska. Den som härskar har makt, och makt kan alltid missbrukas. Den som får makt får därför samtidigt ett ansvar – ansvar för att använda makten på ett bra sätt, och att inte missbruka den.
Det har sagts väldigt mycket om vad vi människor ska och inte ska göra med den här makten, och om hur vi ska göra världen till en bättre plats. Jag ska inte ge mig in i den debatten. Min poäng är att var och en av oss har del i ansvaret för skapelsen. Vi är jordens förvaltare, vare sig vi vill det eller inte.
Evangelietexten om de tre tjänarna som får förvalta en summa pengar är en liknelse som inte ska tolkas bokstavligt. Men nu väljer jag att ändå göra det.
Vi behöver alla mat och kläder och tak över huvudet. Har man mindre pengar än man behöver blir varje dag en hård kamp för överlevnad. Vi har alla sett, hört och läst om hur människor på många platser på jorden lever i fattigdom och stor nöd. Vi har säkert också med egna ögon sett människor som sitter utanför någon affär, här hemma i Sverige, och tigger, eftersom de inte vet hur de annars ska kunna försörja sig själva och sina barn. Har man för lite pengar måste man ibland göra saker som man kanske inte skulle göra annars, saker som man kanske egentligen inte tycker är okej.
Har man så mycket pengar som man behöver, eller bara lite mer än så, då tänker man kanske inte så mycket på hur man ska använda pengarna. De brukar gå åt ändå, och när månaden är slut är pengarna ofta också slut.
Har man mycket mer pengar än man behöver kan man få problem. De som vinner flera miljoner brukar inte bli lyckligare av det. Tvärtom läser vi då och då om att såna vinnares liv har blivit komplicerat, och att det som såg ut som en stor fördel snarare blev en nackdel. Kommer pengarna plötsligt kanske man får problem därför att man blir handlingsförlamad, för att man är ovan att hantera så mycket pengar. Då kanske man låter sig styras av vad andra tycker att man ska göra med pengarna. När man har mycket pengar kanske man också är rädd att förlora dem. Då finns det en risk att man håller hårt i det man har, och inte tänker på att det finns andra som har det svårt och kan behöva hjälp.
Att vi har ett ansvar för de pengar vi har, eller inte har, det tror jag att vi alla kan vara överens om. Hur vi hanterar våra pengar påverkar inte bara oss själva, utan också vår familj, vårt samhälle och hela vår värld. Jag menar därför att vi har ett ansvar inför Gud även för våra pengar.
Vad just jag eller du gör med våra pengar är en sak mellan oss själva och Gud. Jag varken kan eller vill stå här och tala om för er vad ni ska göra med de pengar ni har, eller inte har. Men jag vill uppmana oss alla, även mig själv, att ta en ordentlig funderare på vad vi har för förhållande till pengar. Använder vi våra pengar på ett sätt som är bra, inte bara för oss själva utan också för andra?
Dagens episteltext handlar om nåd. Nåd är att få någonting som man egentligen inte förtjänar att få. När vi pratar om Guds nåd tänker vi kanske framför allt på förlåtelsen och det eviga livet. I förlåtelsen möter vi Guds oerhörda kärlek, som aldrig tar slut. Var och en som vänder sig till Gud får del av hans nåd. Hans kärlek räcker och blir över, och den är till för alla, utan undantag. Har vi fått del av Guds nåd och kärlek har vi också ansvar för att dela med oss av den till andra. ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former” står det i episteltexten. Nådegåvor kan vara andliga egenskaper och förmågor, men Guds nåd kan visa sig på många olika sätt. Det går nog inte att dra en skarp och entydig gräns mellan andliga nådegåvor och vanliga mänskliga egenskaper och förmågor. Var och en av oss har ansvar för det vi har fått av Gud, vad det än är. Vi har ansvar för hur vi använder det för egen del, och för att ge det vidare till andra.
Med tanke på hur vi människor har missbrukat den värld vi skulle ta hand om kan man säga att det är en nåd att vi fortfarande har världen kvar, och att vi har möjlighet att rätta till åtminstone en del av det vi människor har ställt till med i naturen. Jorden och allt vad den rymmer är också en nådegåva, som vi behöver förvalta.
När man inte klarar sig själv är det en nåd att få hjälp av andra som har det bättre ställt. Det är också en nåd att ha möjlighet att hjälpa andra, vare sig det är med pengar eller på annat sätt. Även detta behöver förvaltas.
I episteltexten står det också: ”Framför allt skall ni älska varandra hängivet”. Jag tror faktiskt att kärlek är lösningen på det mesta här i livet. Men då menar jag inte romantisk eller fysisk kärlek. Den kärlek vi får av Gud är inte känslomässig eller nyckfull. Gud älskar oss inte för vad vi gör eller inte gör. Han älskar oss för att vi finns till, och för att han vill att vi ska fortsätta att finnas till. Om vi älskar varandra med den kärlek vi har fått av Gud kommer vi att verkligen bry oss om varandra, och då kommer vi också att verkligen bry oss om den här världen som vi lever i. Och då kommer vi att vara goda förvaltare, eftersom vi är angelägna om att samarbeta om att göra världen till en så bra plats som möjligt för oss att leva tillsammans i.
(1 Mos 1:24-2:3; 1 Petr 4:7-11; Matt 25:14-30; Ps 8)