Vad tänker du på när du hör ordet ”mission”?
Jag tror att det finns många olika sätt att definiera ordet.
På 70-talet, när jag började tänka på att bli missionär, betydde det för mig att jag skulle skaffa mig en yrkesutbildning inom sjukvård eller teknik, och sedan resa ut till något land i Afrika eller Asien och arbeta med det yrket.
Jag kände en längtan att bli missionär, men eftersom jag inte kände motsvarande längtan att bli läkare eller ingenjör släppte jag den tanken igen.
På 80-talet, när tankarna på mission kom tillbaka, ville jag åka ut och berätta för människor om Jesus, eller bara bo där och vara ett vittne genom min blotta närvaro i landet, om jag inte öppet kunde prata om min tro.
Nu på 2000-talet, när jag äntligen står i begrepp att resa ut som missionär, innebär det att jag ska utbilda mig i grundläggande språkvetenskap, och arbeta med att kartlägga olika språk och dialekter i Västasien, som förberedelse för kommande bibelöversättningarbeten där.
Men egentligen är min definition av ordet ”mission” en annan än man skulle kunna tro av det jag just har berättat.
Jag ska läsa ett avsnitt ur Jesu bergspredikan, i Matt 5. Slå gärna upp din Bibel och följ med i texten när jag läser vers 13-16. Jag läser ur Svenska Folkbibeln.
”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:13-16)
Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg, säger Jesus.
Vad betyder det?
Det betyder att staden på berget syns. Man ser den från alla håll. Man ser den även från långt håll. Man ser hur den ser ut och vad som händer där. Man ser också vad folket i staden gör med sina sopor, särskilt om de bara kastar ut dem ur staden, över bergskanten.
I vår tekniska tidsålder kanske Jesus skulle ha sagt att man ser alla detaljer när man ser ner på en stad via en satellit. Om man har tillräckligt bra utrustning går det att zooma in så mycket att man ser hur människor ser ut i ansiktet, till och med.
Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg?
Och det är bra!
Som kristen ska man inte berätta allting, inte alla detaljer om sig själv och sitt liv, för vem som helst. Men om det behövs ska allting kunna tas fram i ljuset.
Vi ska inte ha saker i våra liv som inte skulle kunna visas upp, om det i någon situation skulle visa sig vara nödvändigt.
Som det ser ut just nu kommer jag och min man att arbeta i muslimvärlden. Där kan vi inte öppet säga att vi är missionärer, och vi kan inte skylta med att vi vill att människor ska lära känna Jesus och bli kristna. Men det kan hända att vi kommer att bli tvungna att avslöja allting, låta myndigheter eller organisationer gå igenom våra liv.
Då kan vi inte ha saker där som motsäger det budskap vi vill förmedla. Jesus måste verkligen vara den främsta i våra liv, vad det än kostar. Även om det skulle kosta oss våra egna liv.
Vi ska leva i staden på berget, bildligt talat. Med egna hus, och staket runt tomten, men utan lås och bommar, utan skyddsmurar som hindrar insyn, utan vakter som hindrar fienden från att komma in i husen och ta en titt på hur vi lever.
Det är mission för mig.
Här hemma i Sverige känner vi kanske inte behov av att leva i staden på berget, inte på samma sätt.
Vi avviker inte från mängden, och blir inte utsatta för granskning och misstankar.
Vi kan ha våra mörka hemligheter, eller ostädade förråd, utan att det någonsin blir ett problem för oss.
Eller kan vi det?
Vad är det för skillnad mellan att leva bland icke-kristna i ett muslimskt land, och att leva bland icke-kristna i det sekulariserade Sverige? Är det någon skillnad, egentligen?
Jag tror inte det. Jag tror att vi är lika utsatta för fiendens granskning och angrepp här hemma. Jag tror att det är precis lika viktigt för oss här hemma att hålla rent och snyggt i vår stad, för den ligger också på berget.
Ni är världens ljus, sa Jesus. Ni ÄR världens ljus, inte ”ni SKA VARA världens ljus”, eller ”om ni VILL kan ni vara världens ljus”.
Han har gjort oss till ljus i världen, ljus som återspeglar hans härlighet.
Som det står i 2 Kor 4:6:
”Ty Gud som sade: ’Ljus skall bryta fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.”
Det är vad Gud har gjort med oss som tror. Vi har fått Guds ljus i våra hjärtan, och det ljuset lyser fram, vad vi än gör. Guds härlighet påverkas inte av våra liv, eller av hur mycket skräp vi gömmer undan för världen. Men VI påverkas, och kontrasten mellan oss som återspeglar Guds härlighet, och härligheten själv, blir stor när vi inte lever som Gud vill.
Så när du hör ordet mission, då skulle jag vilja att du tänker på staden på berget, och på att vi bor där tillsammans, vi som reser ut i världen som missionärer, och vi som har våra liv och uppgifter här hemma i Sverige.
Tillsammans återspeglar vi Guds härlighet inför människor som inte känner honom.
Tillsammans arbetar vi för att utbreda Guds rike, på alla livets områden.
Tillsammans är vi älskade av Gud, och använda av honom.
”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.”
Amen