Jag gjorde så gott jag kunde.
Jag gjorde mitt bästa.
Jag försökte, i alla fall.
Så säger vi ibland, när vi inte har nått ända fram, när vi har försökt, men inte lyckats. Ibland säger vi det också när vi inte kan med att erkänna att vi inte har gjort vårt bästa. När det gör för ont att avslöja att vi innerst inne känner oss misslyckade.
I Romarbrevets sjunde kapitel skriver Paulus om synden i vår köttsliga natur. Med det menar han att vi ibland handlar på ett annat sätt än vi egentligen skulle vilja, att vi inte alltid gör det som vi vet är rätt och riktigt.
Paulus var en judisk laglärare, som ställde mycket höga krav på både sig själv och andra. Han förföljde de judar som hade blivit kristna, eftersom han menade att de hade lämnat den ende sanne guden genom att följa Jesus. När sedan Paulus själv mötte Jesus, och blev en kristen, då blev han en lika ivrig förkämpe för den kristna tron som han tidigare hade varit motståndare till den. ”Ska man göra någonting, då ska man göra det ordentligt” hade kunnat vara Paulus valspråk.
Det berättas ibland om en advokat, som blev sjuk när den stora rättegången skulle gå av stapeln, och som därför fick ta hjälp av en vikarie. Advokaten gjorde i ordning sina anteckningar till vikarien, och på ett ställe skrev han i marginalen: ”Svagt argument – höj rösten!”.
Ibland tror jag att de som argumenterar ivrigast, de som hörs mest, de som högljutt kräver mer lag och ordning, det är de som egentligen är mest osäkra, kanske för att de vet att de själva inte lever upp till de krav de ställer på andra.
Kanske var det så med Paulus. För när han hade blivit en kristen, då lärde han sig att Gud inte begär av oss människor att vi ska vara perfekta, att han inte kräver av oss att vi alltid ska veta och göra rätt, och att vi inte heller kan göra det.
Paulus kunde då med Guds hjälp erkänna, inte bara för sig själv utan också inför andra, att han faktiskt inte alltid gjorde det som var rätt och riktigt. I sina brev ger han ibland uttryck för att det var mycket svårt för honom att acceptera det. Han ville ju så gärna. Han gjorde sitt allra bästa. Men det räckte inte. Han misslyckades i alla fall, gång på gång. Och den insikten gjorde ont i honom.
Nej, Gud kräver inte av oss att vi ska göra allting rätt. Han vill bara att vi ska göra vårt bästa, att vi ska försöka, att vi ska göra så gott vi kan. Men vi behöver vara ärliga, mot oss själva och mot Gud, och inte bara slänga ur oss orden, om de inte är sanna. Om vi gör vårt bästa, om vi verkligen försöker göra det vi vet är rätt, då kan vi lämna över resultatet till Gud, och behöver inte känna oss misslyckade när vi inte når ända fram.
Det är faktiskt också så att när vi ber Gud om hjälp med att göra det bästa vi kan, då är det fullt möjligt att det vi gör blir ännu bättre än vi hade tänkt oss. Gud kan använda oss för att göra gott, även om vi inte själva klarar att göra det.
Det räcker att han kan.