Beredelseord Kristi förklarings dag 2015

I söndags var det Kristi förklarings dag. I evangelietexten läste vi att tre av lärjungarna var med Jesus på ett högt berg när han förvandlades inför deras ögon. Hans ansikte lyste som solen, står det, och hans kläder blev vita som ljuset. De såg att han stod och pratade med två av de mest betydelsefulla personerna i hela Israels folks historia, Mose och Elia. Och de hörde en röst som sa: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” De blev förstås mycket rädda, och de kastade sig ner med ansiktet mot marken.

Vad skulle de tänka om det här? Det var ju Jesus, deras vän och lärare, som stod där och pratade med profeter som dog för väldigt länge sen. Det var Jesus, som de kände så väl, som de nu inte kände igen alls, så förvandlad var han. Och vad var det för en röst de hörde?

Medan lärjungarna låg på marken, helt skräckslagna, och gömde sina ansikten, då var det någon som rörde vid dem, och sa: ”Stig upp, och var inte rädda.” Det var Jesus, deras vän och lärare, som de kände så väl. Nu såg han ut som vanligt igen, och ljusskenet och profeterna var borta.

Lärjungarna fick ingen förklaring till vad som hade hänt, i alla fall inte just då. Men fastän de just då inte förstod händelsen blev den kvar i deras minnen. Och så småningom, när de förstod vem Jesus var, förstod de också vad det var de hade upplevt.

När jag läser den här berättelsen i Bibeln känner jag tacksamhet över att vi inte måste förstå allting som har med Gud att göra. När någonting händer som gör oss oroliga därför att vi inte förstår det, då får vi se på Jesus, han som rör vid oss, och säger: Var inte rädda!

(2 Mos 24:12-18; 2 Petr 1:16-18; Matt 17:1-8; Ps 89:12-18)