När Jesus är på väg till Jerusalem säger han till sina lärjungar att de ska gå till en specifik plats där de ska hitta ett åsnesto med ett föl bredvid sig. De ska ta med djuren sig till Jesus, säger han. Och när de kommer till honom med dem lägger de sina mantlar på dem, och Jesus sätter sig på dem och rider in i Jerusalem. (Matt 21:1-11, Mark 11:1-11, Luk 19:28-40)
Fastän Jesus måste ha haft möjlighet att förutsäga vad som skulle hända innan det hände är det bara några få gånger det står i evangelierna att han förutsäger specifika händelser i sin egen tid. Det är det här med åsnorna. Det är när han ska fira den sista påskmåltiden med sina lärjungar, och säger till ett par av sina lärjungar att de ska gå iväg och att de kommer att möta en man som bär på en vattenkruka, som ska leda dem till det rum där de ska vara (Mark 14:12-16, Luk 22:7-13). Och det är att Petrus ska förneka honom (Matt 26:30-35, Mark 14:26-31, Luk 22:31-34, Joh 13:36-38). Och förstås att han själv ska bli dödad och sedan uppstå igen. Han gör några fler förutsägelser, men för det mesta gäller det då större händelser som ligger längre fram i tiden.
Eftersom Jesus var Gud borde han ha kunnat veta allting, även när han vandrade som människa här på jorden. Varför använde han sig inte av sin gudomliga förmåga att se in i framtiden till att berätta för lärjungarna vad som skulle hända i andra situationer medan de vandrade tillsammans?
Men vårt liv är inte sådant. Vi lever en dag, en timme, en sekund i taget, och det är så det ska vara. Var och en av oss ska leva ansvarsfullt i nuet, inte ha fokus någonstans i framtiden. Om vi visste vad som skulle hända skulle vi antagligen ganska ofta göra andra val än vi nu gör. Vi skulle inte behöva ta samma ansvar som det är meningen att vi ska göra, om vi redan i förväg visste vilka konsekvenser våra val skulle få.
När Jesus talade om för lärjungarna vad som skulle hända, innan det hände, då handlade det om hans uppdrag som Messias, och hur det som står i skrifterna om Messias skulle gå i uppfyllelse. Han använder inte förutsägelser som ett sätt att övertyga lärjungarna om att han är den han är. Och det är antagligen inte förrän efteråt som de på allvar förstår att han förutsåg framtida händelser.
När Gud låter oss få veta sånt som inte har hänt än, då är det för samma syfte. Då handlar det om Guds rike, att kunskapen om Guds rike ska spridas, och att Guds rike en dag ska komma till oss på ett konkret och påtagligt sätt.
Fram till dess får vi finna oss i att inte veta hur vår framtid kommer att se ut, och ta en dag i taget ur Guds hand, i förtröstan på att han har full koll, och att han tar hand om oss, vad som än händer.
Låt oss därför vända oss till honom, i trygg förvissning om att han alltid tar emot oss med kärlek och förlåtelse, och be vår bön om förlåtelse.