”Think outside the box!”
Så marknadsfördes en svensk bilmodell för några år sedan. Det är också min sammanfattning av dagens predikotext.
”Think outside the box!” – ”Tänk utanför lådan!”, eller – ”Våga gå utanför ramarna!”
Jesus hade just ridit in i Jerusalem och blivit hyllad av folket som Messias, den som skulle befria Israel. Men det var inte alla som hyllade honom. Han blev också kritiserad och ifrågasatt. Judarna hade ju lärt sig hur Messias skulle vara, och för att de skulle tro på Jesus ville de att han skulle motsvara deras förväntningar. De krävde att han skulle hålla sig innanför ramen. Men Jesus svarade inte på deras kritiska frågor, och han lät sig inte begränsas av några ramar eller förväntningar.
Egentligen såg de nog inte Jesus, de där som ställde frågor till honom, och de hörde nog inte vad han sa. När de tittade på honom var det ju inte för att få veta vem han var, utan för att jämföra honom med mallen, deras mall. De ställde frågor till honom, men inte för att få veta mer om honom, utan för att se om han uppfyllde deras krav och förväntningar. Och när han då inte var sådan som de tyckte att han borde vara, var de inte intresserade längre. Då tog de avstånd från honom.
Det är inga småsaker Jesus gör anspråk på i texten. Att tro på honom är samma sak som att tro på den som har sänt honom, säger han. Att se honom är att se den som har sänt honom. Han är ljuset som har kommit i världen, han har kommit för att rädda världen, och allting som han säger har Fadern befallt honom att säga. Han var människa, och precis som alla andra människor hade han en fysisk kropp, med tydliga gränser. Men genom honom var Gud närvarande i världen. Att se Jesus var detsamma som att se Gud, som hade sänt honom. Den obegränsade, den evige, den som inte passar in i någon ram eller mall, blev synlig i en människa.
Det var det här som fariseerna inte kunde förstå eller acceptera. Och det är det här som många människor än idag inte kan förstå eller acceptera. En människa kan inte vara Gud, och Gud kan inte få plats i en människa. Det är omöjligt.
Men det är bara omöjligt så länge man tänker inuti lådan, så länge man låter sina tankar begränsas av ramarna.
Med sina ord ville Jesus öppna ramarna, och visa oss människor att det finns någonting som är större, som vi inte kan förstå, men som vi ändå kan tro på. Att se mig är att se Gud, sa han. Du behöver inte förstå, du behöver bara tro.
Jaha, jag behöver bara tro. Men om jag inte kan det, då? Om jag inte tror tillräckligt mycket, eller tror tillräckligt rätt, vad händer då?
Jesus säger att de ord han har talat ska döma den som avvisar honom, den som inte tar emot hans ord. Och vi använder ofta hans ord, eller orden om honom, som en ram. Vi tror att han har satt upp en mall som vi måste passa in i för att bli räddade. Men varför skulle den som själv vägrar att passa in i någon ram eller mall tvinga oss att göra det? Är det inte i själva verket vi som gör den där mallen som vi sedan försöker passa in i, eller ännu värre – som vi försöker få andra att passa in i?
Jesus talade här om de människor som inte vill acceptera Jesus. De som vill att han ska passa dem, att han ska vara som de själva har bestämt att han måste vara. De som vänder honom ryggen, som avvisar honom och inte vill ha någonting att göra med honom.
Det finns många exempel i Bibeln på att Jesus säger någonting helt annat till alla oss som vill tro, men inte vet om vi kan eller vågar tro, vi som inte vet om vi kan förstå vad det är vi ska tro på. Till oss säger han många gånger: ”Var inte rädd!”
Var inte rädd för att inte passa in i ramen! Det är inte Gud som har gjort den.
Var inte rädd för att din tro inte ska räcka till, eller för att du inte kan tro på det som är svårt att förstå! Det är inte ord, eller regler, eller mallar du ska tro på.
Var inte rädd för att tro på en person, Jesus Kristus, han som är ljuset i vår ibland rätt mörka värld, han som säger: Jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda världen.
Lita på honom, lägg din tro i hans händer.
Döm inte dig själv!
Låt inte människor döma dig!
Låt Jesus frikänna dig!
(Joh 12:44-50)