I psalmen vi sjöng nyss ber vi att Gud ska komma till oss, befria oss och förjaga mörkret, så att vi ser en värld där Guds vilja sker. Guds rike är ett annat namn på den världen, och temat för andra advent, som vi befinner oss i just nu, är ”Guds rike är nära”.
När man ser ut över världen kan man inte se att Guds rike skulle vara nära. Det ser tvärtom ut som om Guds rike är väldigt långt borta, eftersom det händer så många svåra och hemska saker överallt, både krig, naturkatastrofer och terror. Om Guds rike vore nära skulle det väl märkas att det är på väg, precis som man anar ljuset från solen redan innan den har gått upp över horisonten?
Men Guds rike är inte ett fysiskt rike, som gradvis växer fram i vår synliga värld. I stället kommer det att bryta in ganska hastigt, om man ska tro Bibelns ord. En dag, när Jesus återvänder, ska Gud göra slut på ondskan, överallt. I en av sina liknelser säger Jesus: ”Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.” (Luk 12:40)
Vad är då Guds rike? Det är en tillvaro där Gud är närvarande på ett mer konkret och påtagligt sätt än vi kan uppleva här och nu. I Guds rike kommer vi att kunna leva nära honom, i gemenskap med honom, på ett nytt sätt.
När vi pratar med konfirmanderna om Guds rike, och om att Gud ska göra upp med ondskan någon gång i framtiden, då undrar de ofta varför han inte gör det nu. Varför väntar han? Vad väntar han på? Svaret finns bland annat i en av bibeltexterna vi läste på Domsöndagen, i Första Petrusbrevets tredje kapitel:
”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”
Gud är helig, och bara den som är god, allt igenom god, kan vara nära Gud utan att brinna upp av hans helighet. Det betyder, att när Guds rike blir verklighet, då brinner ondskan upp. Det onda kan helt enkelt inte existera i Guds närhet. Bibeln beskriver helvetet som ”den eld som aldrig slocknar”. Man skulle faktiskt kunna beskriva Guds helighet på samma sätt. Kanske helvetet i själva verket inte är en plats långt borta från Gud, utan i stället resultatet av Guds närvaro.
Men om Gud är en eld som aldrig slocknar, och om bara den som är helt och hållet god kan vara nära honom, vad finns det då för hopp för oss människor? Finns det någon enda människa som är helt och hållet god?
Svaret på den frågan är: Nej, det finns ingen människa som är god rakt igenom. Så egentligen finns det inget hopp för någon enda av oss, mänskligt sett.
Därför vill jag säga: Tack, gode Gud, för Jesus Kristus! Tack, för att Gud valde att födas som människan Jesus, och för att Jesus genom att dö för våra synder så att säga ”brann upp” i vårt ställe, för att vi genom den uppståndne Jesus skulle kunna komma nära Guds helighet utan att brinna upp!
Gud skulle kunna upprätta sitt rike idag, om han ville. Det som gör att han väntar är, som vi hörde för en liten stund sedan, att han vill att så många som möjligt ska förstå vem Jesus är, och vad hans rike handlar om, och ansluta sig till det. För Gud vill inte att någon enda människa ska brinna upp, han vill att vi alla ska få del av hans goda rike, när det kommer.
Tanken på Guds rike och det som ska hända när Jesus kommer tillbaka kanske både skrämmer och lockar. Om Gud bara vore eld skulle vi ha all anledning att vara rädda för hans närhet. För helighet utan kärlek är verkligen skrämmande. Men han är inte bara eld. Han är också kärlek.
Om Gud inte älskade oss människor skulle han inte bry sig om ifall vi brann upp av hans helighet. Men vad står det i den bibelvers som brukar kallas för ”Lilla Bibeln”, Joh 3:16? Jo, det står att Gud älskade världen så mycket ”att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.”
För att han älskar oss har han gjort det möjligt för oss att komma till honom, utan att gå under i kontakten med hans helighet.
När vi nu om en liten stund ska vända oss till Gud och lämna över allt som vi har gjort fel och allt som vi behöver få hjälp med, får vi komma ihåg att han visserligen är helig, men att han älskar oss, var och en av oss, och att han vill att vi ska leva i gemenskap med honom, genom Jesus Kristus.
(Jes 35:1-10; Jak 5:7-11; Matt 13:31-34; Ps 85:9-14)