”Kom, lova Herren,
alla ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens tempel natt
efter natt.
Lyft era händer mot helgedomen
och lova Herren.
Må Herren välsigna dig från Sion,
han som har gjort himmel och jord.”
(Ps 134)
Visste ni att i templet i Jerusalem fanns det leviter som hade till uppgift att prisa, tacka och lova Herren, deras Gud? Det skulle dom göra hela tiden, i skift, så att det alltid fanns några som prisade, tackade och lovade Gud i templet. I psalmen jag nyss läste står det ”ni som står i Herrens tempel natt efter natt”.
Varför var det på det viset? Var det för att Gud tyckte om att höra att alla gillade honom? Det fick jag för mig när jag var liten. Jag trodde att Gud ville att vi alla skulle gå runt med stora plakat som det stod ”Gud är bäst” på.
Nej, det var för att israeliterna inte skulle glömma bort vad Gud hade gjort för dom. Han befriade dom från fångenskapen i Egypten, och ledde dom till ett land där de skulle bo i frihet. När man har det bra är det så lätt att glömma bort att det inte alltid har varit bra.